Wille Rydman (Indlæg)

Värderade ordförande! De nordiska länderna delar inte bara historia och georgrafi utan har också under lång tid utarbetat goda samarbetsformer för försvar. Under en rad år har säkerhetsläget i vår omvärld och i vårt närområde försämrats till följd av händelser utom vår kontroll. De utmaningar som möter oss i Östersjö- och Arktisregionen behöver gemensamma lösningar. Därför är det viktigt att de nordiska länderna stärker sina försvarssamarbeten sinsemellan samt ser över möjligheterna att fördjupa samarbetet kring ländernas totalförsvar, beredskap och krisplanering.

Det existerande nordiska försvarssamarbetet inom Nordefco kan tjäna som mall för hur samarbetet med civilt försvar och totalförsvar kan fungera. Samarbetet inom Nordefco har ett uttalat syfte att det ska ge konkreta resultat utifrån ett nedifrån och upp perspektiv, detta genom att identifiera de områden där det finns störst behov och samordningsvinster att göra och att sedan utveckla samarbetsformer och metodik för hur det praktiska samarbetet ska bedrivas.

Den nya krigföringen ställer stora krav på samhällets förmåga att klara kriser. Vi står inte bara inför militära hot, vi står också inför risken för cyberattacker, psykologisk krigföring, ekonomiska påtryckningar och underrättelsehot. De nordiska ländernas totalförsvar handlar ytterst om att ha samhällen där alla hjälper till och som även fungerar i händelse av kris.

I dag finns mycket av den kompetens och de materiella resurser som under det kalla kriget fanns hos offentliga aktörer och hos näringslivet. Vi måste bli bättre på att utnyttja dessa. Den konservativa gruppen vill därför att det görs en översyn av vilka samhällsviktiga resurser som i dag finns hos privata aktörer och hur dessa kan användas för att garantera samhällets funktionalitet i händelse av kris och krig. Den konservativa gruppen vill också att det görs en översyn av den nordiska samordningen mellan de nordiska ländernas försvar och polis.

Det är även viktigt att lära av tidigare kriser och att använda dessa lärdomar för att bättre kunna möta kriser. Hur väl Nordens befolkning är informerad om hur enskilda individer förväntas förbereda sig om en kris skulle inträffa kan vara avgörande för hur väl medborgarna kan förbereda sig. Den konservativa gruppen vill att det görs en översyn av hur det nordiska samarbetet för att utveckla krismedvetenheten kan förbättras.