Färdtjänst för funktionshindrade
Tietoja
arbetsgruppen att gränshindret kan avskrivas från gränshinderdatabasen som olöst.
Arbetsgruppen föreslog att den reglering som finns i biståndskonventionen ska finnas
kvar med mindre språkliga ändringar. Arbetsgruppen konstaterade att rätt till
färdtjänst skulle kunna anses som en social förmån vilket regleras i flertalet EUrättsakter. Att ha särskilda lösningar som enbart rör gränsområden är EU-rättsligt
möjligt, men att öppna upp rätten till färdtjänst även till personer som inte är bosatta i
en gränskommun skulle kunna ses som en bestämmelse som indirekt diskriminerar EUmedborgare som inte bor i ett nordiskt land.
Arbetsgruppen ville också uppmärksamma det nya EU-direktivet om ett så kallat
funktionshindersintyg (Disability Card) som kan komma att underlätta för personer
med funktionsnedsättning. Syftet med intyget är att göra det enklare för personer med
funktionsnedsättning att resa inom EU, genom att innehavare av intyget får sin status
som person med funktionsnedsättning erkänd över hela EU. Disability card omfattar
dock inte särskilda villkor eller positiv särbehandling för tillgång till tjänster som erbjuds
personer med funktionsnedsättning med hänsyn till deras individuella behov. Intyget i
sig ger inte enskilda rätt till färdtjänst.
I enlighet med denna bedömning konstaterade ÄK-S vid sitt möte i juni att gränshinder
14–136 inte kan lösas genom en revidering av konventionen. Vidare föreslog ÄK-S att
gränshindret ska avskrivas som olöst.
De nordiska länderna har olika nationella färdtjänstsystem för funktionshindrade. Gemensamt för dessa system är att de ska bidra till att funktionshindrade ska kunna delta i utbildning, arbete och fritidsaktiviteter. I Danmark finns det en rad olika färdtjänstsystem, beroende på målet med transporten. Det mest använda är i kommunal regi och det finns begränsningar angående kostnaderna för varje resa. Islands och Sveriges system är kommunala. I Finland ordnas färdtjänsterna av välfärdsområdet. I Norge är färdtjänst inte lagstadgad, men administreras och finansieras av fylkeskommunerna.
Flera länder har regler som begränsar det geografiska området inom vilket ordningen kan utnyttjas. Ett projekt genomfört av Nordiska handikappförbundet 2008–2010 mellan Köpenhamn, Oslo, Reykjavik och Stockholm angående funktionshindrades transport. Projektet visade att en rörelsehindrad person kunde använda transportutbudet i de fyra kommunerna vid besök där. Projektet har fått positiv respons från användarna, men det fanns även svårigheter med de administrativa rutinerna och beställningarna mellan kommunerna.
Gränshindret motsvaras av nr A5 i rapporten "Gränshinder i Norden på social- och arbetsmarknadsområdet" (Nord 2012:002).
Johan är svensk medborgare bosatt i Stockholm. På grund av ett funktionshinder har han beviljats rätt till färdtjänst. Då han ska besöka sin familj i Danmark stöter han dock på problem, eftersom han inte har rätt till dansk färdtjänst.
Nordiska medborgare med funktionshinder som vistas tillfälligt i ett annat nordiskt land.
En nordisk expertgrupp har i rapporten Nord 2012:002 ansett att generell handikappvänlig utformning av kollektiva transportmedel kan minska behovet av färdtjänst. Då specialtransport är nödvändig ser gruppen flera möjliga lösningar. Det kan göras ändringar i nationella regelverk, som gör det möjligt att utnyttja lokal färdtjänst vid kortvariga resor i andra länder. Nationella regelverk kan öppnas upp för avtal i enskilda fall om användning av besökskommunens eller besökslandets färdtjänst, med eventuell reglering av återbetalning. Projektet som testades 2008–2010 bör analyseras närmare. Expertgruppen föreslår att denna fråga tas upp i samband med den eventuella revideringen av den nuvarande nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster.
Arbetsgruppen om revision av den nordiska biståndskonventionen har avslutat sitt arbete och ärendet ligger hos EK-S.
Finland upplyser i september 2018 att biståndsgruppen inte har föreslagit en nämnvärd utökning av färdtjänsten. Istället för gränsområden, föreslås grannkommuner (nabokommuner). Vidare upplyser Finland att en sådan utökning av rättigheterna som gränshinderrådet föreslår sannolikt skulle diskriminera EU-medborgare.