Krav på personnummer och ID-handlingar ett problem för gränsgångare
Information
I en del länder är det vanligt att personnummer används av privata företag för att identifiera kunder i avtalsrelationer, bland annat vid internet-handel. Detta sker även i fall där det inte i författning ställs något krav på personnummer. Samtidigt är en privat avtalsparts egna krav på personnummer inte någon grund för folkbokföringsmyndigheter att utfärda personnummer till enskild. Detta utesluter personer utan personnummer från dessa handelsplattformer.
I Sverige regleras det inte i författning vilka handlingar som generellt ska accepteras som identitetshandlingar. Endast på några få specifika områden regleras det vilka identitetshandlingar som godtas för att identiteten ska anses styrkt. I övrigt gäller som utgångspunkt att det är den som identitetshandlingen visas för, som avgör om den kan godtas som bevis för någons identitet. Inom vissa branscher finns emellertid en gemensam standard för vilka handlingar som godtas.
En del leverantörer, t.ex. svenska SJ, har själva valt att godkänna ID-handlingar från de övriga nordiska länderna. Det underlättar resandet för nordiska resenärer med personliga biljetter.
Vad gäller identitetsbeteckningar som kan tilldelas personer som tillfälligt vistas inom landets gränser har länderna olika system. Norge använder ett ”D-nummer”, Sverige ett ”samordningsnummer”, i Finland tilldelas en normal personbeteckning men enbart tillfällig adress registreras och Island använder sig av nationalt personnummer "kennitala". Mer information angående Island kan läsas på skra.is (Registers Island).
Alla nordbor som rör sig över gränserna.
Frågan om krav på personnummer har tagits upp i två rekommendationer från NR, rek. 11/2009 och 12/2009, där NR rekommenderar regeringarna att dels säkerställa koordineringen av nationella personregistersystem så att nordiska medborgare kan använda personnumret vid tillfällig vistelse i andra nordiska länder, dels utveckla ett system för identifikation vid internet-handel.
Erhvervsministeriet i Danmark har kommenterat i november 2020:
"Hvis der er tale om en blokering undervejs i internethandlen, er det i strid med geoblockingforordningens regler, ifølge hvilken tjenestemodtagere ikke må diskrimineres på baggrund af nationalitet og hjemsted, dvs. købet ikke må betinges af fx samordningsnummer. Der er ifølge forordningen en salgspligt, men ikke en leveringspligt, dvs. en virksomhed er forpligtet til at sælge sine varer til personer fra andre EU-lande, men er ikke forpligtet til at levere varen uden for dens typiske leveringsområde."
Gränshinderrådets arbete med frågan
Gränshindret har varit prioriterat av Gränshinderrådet sedan 2020 och är kopplat till temaområdet digitalisering. Sedan juni 2025 prioriteras området också av samarbetsministrarna och Gränshinderrådet är en av de aktörer som deltar i samordningen och dialogen på nationell nivå, under ledning av samarbetsministrarna och digitaliseringsministrarna.
Under året 2025 har gränshindret diskuterats vid ett flertal möten med relevanta gränskommittéer samt gräns- och informationstjänster. Frågan berördes vid den hearing om gränsöverskridande betalningar som arrangerades av svenska medlemmar i Nordiska rådet i Riksdagen den 7 maj. Fokus låg på mobila betaltjänster. Syftet var att påverka svenska beslutsfattare för att föreslagna lösningar ska åstadkommas, inklusive via gemensamma regelverk. Finansmarknadsminister Niklas Wykman deltog. Det gjorde också Sveriges och Ålands representant i Gränshinderrådet, som fick möjlighet att redogöra för rådets verksamhet och prioriteringar på området.
För Sveriges del fanns det förhoppningar på att den nya statliga e-legitimationen som föreslås träda i kraft 1 december 2026 skulle lösa problemet. Enligt lagrådsremissen från 22 januari 2026 verkar det tyvärr som att personer med stärkt samordningsnummer inte kommer omfattas:
”Regeringen bedömer mot denna bakgrund att personer med samordningsnummer och som inte är svenska medborgare för närvarande inte kan omfattas av den personkrets som bör ges möjlighet att få en statlig e-legitimation. Med hänsyn till det behov som finns för utländska medborgare med samordningsnummer, som har styrkt sin identitet, att få tillgång till en svensk e-legitimation, har regeringen för avsikt att återkomma i frågan.”
Det har funnits stora förväntningar på att EUs digitala plånbok (EU Digital Identity Wallet EUDIW) i dess nya version, såsom EU -förordningen 2024/1183 förutsätter skulle hjälpa mycket med dessa problem. I princip utgår förordningen från att en “ plånbok” som en EU-medborgare som bor i ett EU-land får skulle godtas i de andra länderna och hjälpa vid gränsöverskridande situationer. Dessutom har det nordisk-baltiska NOBID-projektet (eng. Nordic-Baltic eID project) också skapat förväntningar på lösning.
I Finland har man i mars 2026 överlåtit till riksdagen regeringens proposition för att implementera EU-förordningen. Men enligt det utkast som 2025 var på utlåtanderunda och som diskuterades i Finlands gränshindernätverk, skulle inte innehålla en förpliktelse för samtliga privata aktörer att godkänna denna plånbok. Det skulle därmed inte infria de förväntningar som hafts.
Enligt information på finska Finansministeriets websida är …utgångspunkten i lagstiftningsförslaget […] att den offentliga sektorn samt vissa företag och organisationer inom den privata sektorn ska göra det möjligt att identifiera sig med plånboksapplikationen i deras e-tjänster. Denna skyldighet kommer dock sannolikt att gälla endast sådana situationer där EU-lagstiftningen eller den nationella lagstiftningen även i övrigt förutsätter att man måste logga in i ett företags eller en organisations e-tjänster med hjälp av stark autentisering. (Läst 2026-04-08 på Finansministeriet).
En annan brist som påtalats med EUs digitala plånbok är att identitetsmatchningen inte heller ser ut att förverkligas. För att få en finländsk eID-plånbok bör man vara införd i det finländska befolkningsregistret.
Frågan är också vilket intresset kommer att bli för den offentliga versionen av plånboken. Vid en seminariet NOBID Seminar on digital identities and wallets i januari 2026 framkom det att det finns privata aktörer som utvecklar tjänster som kommer att hjälpa vid identifiering över gränserna. Om dessa privata aktörers produkter uppfyller EU-förordningens och tillämpningsföreskrifternas krav, borde dock det offentliga godkänna dessa som identifiering.