167. Margot Wallström (Svar på replik)

Herr ordförande! Tack för frågorna och synpunkterna! Det är inte allt som behöver kommenteras, utan visst är sådant som man kan hålla med om. Jag tycker att Karimäki ställer en viktig fråga. Det handlar om vad vi lärde oss av skogsbränderna, som för Sveriges del var de värsta som vi har upplevt på mer än 250 år. Det är klart att vi aldrig som enda land ständigt kommer att kunna ha beredskap för denna typ av omfattande skogsbränder. Däremot vet vi att vi i och med klimatförändringarna kommer att få se mer av extrema väderförhållanden och fenomen av detta slag. Det innebär också att vi fick hjälp - fantastisk hjälp - av många länder, framför allt av EU och av våra grannar. Man ställde upp med det man kunde ställa upp med. Vi är väldigt tacksamma för det, och jag kan gärna säga tack i dag till alla som på olika sätt hjälpte till. Det betydde väldigt mycket för oss. Men det är som sagt också en läxa: Hur samordnar vi våra civilförsvar, våra räddningsverk och allt det som vi har och som behöver vara mycket mer på tårna framöver? Nästa sommar kanske det svämmar över. Då kanske det regnar så mycket att vi har översvämningar att hantera. Jag jobbar med de här frågorna i EU, så jag vet vad som krävs för att man ska bygga upp en sådan här beredskap som innebär att vi har informationskanaler och att vi ser till att vi kan komplettera varandra när sådana här bekymmer uppstår. Jag tycker alltså att det är en högst relevant fråga som vi måste ta ansvar för att föra vidare också i ett nordiskt sammanhang - definitivt.

Erkki och jag gör nog samma analys av väldigt mycket. Det handlar förstås om utvecklingen i världen, och jag kallar dem för autokrater. Det är stora ledande figurer som gör allt, inklusive att sätta oppositionella i fängelse eller att inskränka medie- och yttrandefriheten i sina respektive länder för att befästa sin egen maktställning. Det är mycket allvarligt, och vi måste våga se det. Precis som alla vi andra har sagt och varit inne på ser vi hur multilateralismen, det internationella samarbetet, ifrågasätts. Nu är det i stället nationalism eller patriotism som ska odlas runtom i världen. Det bådar inte gott, och det bådar inte alls gott för sådana ganska små länder som vi är, som är öppna och som har frihandel.

Till sist vill jag bara säga några ord om Västsahara. Vi har varit den enda rösten. Förra gången det röstades om fiskeavtal var Sverige det enda land som röstade emot. I EU-kretsen är det alltså ganska hopplöst just nu. Vi ställer vårt hopp till FN-processen och stöttar den. Horst Köhler har verkligen lyft frågan och gjort framsteg. Detta kommer vi att fortsätta att understödja, och vi får se hur det blir med omröstningen den här gången och hur många länder som eventuellt kan hjälpa till. Vi har gjort olika val, Wille, och jag tror att alla respekterar det. Det sätt vi löser det på är samarbete, och vi har ett utmärkt samarbete mellan utrikesministrarna också om säkerhetspolitiken. Vi har lyckats agera enigt, och jag tror att det är det som är vägen framåt.