Varför diskutera e-id istället för nordiskt medborgarskap?
– Det viktigaste är att vi kommer fram till lösningar som fungerar för medborgarna när de rör sig över gränserna. Utbildning, arbete och handel ska vara enkelt, och det innebär i dagens verklighet att vi måste effektivisera sättet som både det offentliga och näringslivet kommunicerar på digitalt. Samtidigt ska vi inte skapa mer byråkrati än nödvändigt, och därför menar jag att det är klokt att titta på vilka problem som kan lösas enkelt med gemensamma system för användning av e-id istället för att direkt ändra hela personnummersystemet i fem nordiska länder samt på Grönland, Färöarna och Åland, säger Bengt Morten Wenstøb (H), som ledde mötet i Oslo den 25 januari.
Debatten om förslaget fortsätter i april
Representanten som lade fram Mittengruppens förslag, Anna-Maja Henriksson från Finland, upplevde stort engagemang i utskottet för att lösa problemen som påverkar medborgarna när de rör sig över nationsgränserna i Norden, men intresset var ändå litet för lösningen som partigruppen hade kommit fram till. Det så kallade ”medborgarskapet” fick inget gehör eftersom utskottet menade att de rättigheter som är reserverade för medborgarskap ska fortsätta att vara nationella.
Det är enklare och mindre kostsamt att samordna utvecklingen av e-id i Norden med syfte att införa ett gemensamt system för e-id än att utveckla ett gemensamt personnummersystem.
Mittengruppen framhåller att förslaget om ett gemensamt personnummer ska debatteras vidare under aprilmötet i Stockholm, men i verkligheten har utskottet ändrat fokus från en debatt om gemensamt personnummer till en debatt om gemensamt elektroniskt id. Det ursprungliga förslaget ska revideras för att återspegla slutsatserna från januarimötet innan det läggs fram på nytt i april.
Vad är elektronisk identitet (e-id)?
Användningen av e-id över nationsgränserna kräver inte att personnumret är detsamma i hela Norden. Det enda som krävs är att medborgarens identitet kan knytas till offentliga grunddata som varje land har om medborgaren. Sådana grunddata finns till exempel i befolkningsregistret samt i registren för sjukpenning, dagpenning och pensioner. E-id kan således beskrivas som en nyckel som kan låsa upp dörrar som är stängda om du inte har personnummer i det land du vistas i.
Därför är det mycket enklare och billigare att samordna utvecklingen av e-id i Norden med målet att ha ett gemensamt e-id-system än att utveckla ett gemensamt personnummersystem. I EU:s förordning om e-id och elektroniska tjänster konstateras redan i dag att länderna ska acceptera e-id utfärdade i andra EU-länder på samma sätt som dem man själv utfärdar. Det har också utförts pilotstudier mellan Norge och Sverige som varit framgångsrika.
E-id används redan i dag, bland annat som legitimation i bankärenden och som ingång till offentliga tjänster. E-id är en nyckel till banktjänster, arbete, studier och handel över gränserna och kan relativt enkelt anpassas till att gälla i hela Norden ifall den politiska viljan finns. Det är till exempel inte nödvändigt att skapa nya e-id som är gemensamma för Norden – vi kan använda dem vi redan har i dag i de enskilda länderna.
– Vi har några av de bästa lösningarna i världen, och om vi arbetar tillsammans kan vi också få världens bästa system över nationsgränserna, säger Tor Alvik, chef för Direktoratet för förvaltning och IKT i Norge.
Vad är ett nordiskt medborgarskap?
Som begrepp är ”medborgarskap” svårt att definiera juridiskt. Det är också problematiskt att översätta begreppet mellan de nordiska språken eftersom det har olika betydelser från land till land. Begreppet används till exempel mycket sällan i Norge, medan det i Sverige är väletablerat. I Mittengruppens förslag kan det tolkas som något som liknar ett nationellt medborgarskap.
Att vara en medborgare i ett land innebär att man har vissa rättigheter och skyldigheter som regleras i det enskilda landets lagstiftning. Vanligtvis innebär nationellt medborgarskap att man har rätt att bo och arbeta i landet, att man har rätt till pass, att man kan rösta i landets riksdagsval, att man kan bli invald i landets riksdag, att man har rätt till hjälp utomlands från konsulat och ambassader och att man kan söka offentliga tjänster som kräver nationellt medborgarskap. I vissa länder innebär nationellt medborgarskap också skyldighet att göra värnplikt i militära styrkor under en kortare eller längre tid.
Även om Mittengruppen knappast föreställer sig ett medborgarskap i linje med ett nationellt medborgarskap, så öppnar den upp för att medborgarskapet kan innebära rättigheter som i dag är reserverade för landets egna medborgare.
Vad är ett personnummer?
Ett personnummer är inte kopplat till nationellt medborgarskap. Ett personnummer är ett personligt identifikationsnummer som är unikt för varje människa. Det används för att täcka det offentligas behov av att skilja individer från varandra och har mer en praktisk än en juridisk funktion. Om man skulle införa gemensamma personnummer i Norden skulle det leda till höga kostnader och mycket arbete eftersom länderna har olika ICT-system som i så fall skulle behöva samordnas.
