Stefan Löfven (Svar på replik)

Först och främst gäller det de konkreta konflikter som finns på bordet – exempelvis Nordkorea, helt uppenbart. Frågan där är vad vi kan bidra med, inte på något naivt sätt genom att tro att det är vi som kan lösa det problemet, men kan vi vara en kanal i det? Kan vi vara ett forum? Kan vi bidra till att parterna kan mötas på något sätt ska vi göra det. Det arbetar vi också konsekvent med i dialog med Norden – vad kan vi göra mer för detta?

Det andra är att reformera och förnya arbetet i säkerhetsrådet. Vi tror att säkerhetsrådet kan göra mer på det förebyggande planet. Hur kan vi identifiera risker för konflikt på ett mycket tidigare stadium och därmed också förebygga? Om det ändå uppstår en konflikt, vad kan vi göra för att lösa den och få en uthållig fred? I det ligger exempelvis ett mycket tydligt jämställdhetsperspektiv. Vi vet nämligen att när vi engagerar fler kvinnor i konflikter runt om i världen får vi mer hållbara fredliga lösningar. Det är alltså ett arbete på flera plan.

När det gäller kärnvapen är det uppenbart att vi är i en situation där vi ser konflikten på den koreanska halvön och dispyten, kan man väl säga, mellan USA och Nordkorea. Alla förstår att kärnvapen är något vi helst inte skulle vilja ha. Just nu är det så uppenbart. Nu har det antagits en konvention som ska bearbetas och som länderna får ratificera. Sverige har röstat ja till konventionen, med en väldigt tydlig röstförklaring att vi nu måste gå igenom detta nationellt. Vi måste titta på konventionens förhållande till NPT, det vill säga Non Proliferation Treaty, och andra frågor. Samarbetsavtal som vi har med länder ska vi gå igenom väldigt noggrant. Den processen får alltså ha sin gång.

Oavsett detta menar jag att det är väldigt bra att frågan har kommit upp på bordet, för är det någonting vi ska anstränga oss för i fred- och säkerhetsarbete är det väl rimligen att reducera kärnvapen. Vi har sett en kraftig reduktion genom åren, från kanske 70 000–80 000 stridsspetsar till de 15 000–20 000 jag tror att det handlar om nu. Däremot har vi fått fler länder som nu innehar kärnvapen, och ju fler länder som innehar kärnvapen, desto mer ökar naturligtvis risken för att det ska ske någonting någonstans – det vet vi. Och Gud förbjude att det sker!

Jag kan alltså se få frågor framför mig som är så viktiga som att se till att motarbeta, minska och få bort kärnvapen. Det finns konventioner på det här området för kemiska och biologiska vapen, men det finns inte för kärnvapen. Med alla de problem konventionen möjligtvis kan skapa, låt oss alltså hålla fokus på diskussionen om hur vi kan minska och successivt få bort kärnvapen från vår planet.