84. Ulf Kristersson (Hovedinnlegg)

Herr president! Jag noterar att mina statsministerkollegor tycker att de har hört nog av mig i dag. Allihop gick härifrån på en gång! Jag har respekt för det, för vi har setts mycket i dag. Tack så mycket! Jag borde också ha sagt att det är fantastiskt att få vara här i denna vackra sal. Jag har känt och känner flera norska statsministrar och än fler parlamentariker, men det är faktiskt första gången jag är i Stortinget. Jag uppskattar att vara här.

Det nordiska samarbetet är lätt att ta för givet; det vet inte minst vi i den här salen. Men betydelsen av starka historiska band och en förmåga att dra lärdom av varandras erfarenheter har nog aldrig varit så viktiga som just nu, i denna tid av ofred och ofrihet i vår omvärld. För två veckor sedan sköts, som många av er vet, två oskyldiga svenska vanliga fotbollssupportrar ihjäl i Bryssel. Ytterligare en skadades allvarligt. Detta var ett terrordåd som inte kan beskrivas som någonting annat än en attack på vårt öppna och demokratiska samhälle. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har än en gång tagit krigets fasor till Europa. I Ukraina formas nu en hel generation av personliga och nationella tragedier, men också av längan efter fred och frihet och att få vara en del i ett större europeiskt sammanhang. Många fortsätter i Ukraina att varje dag betala det yttersta priset för den europeiska drömmen.

Sverige går in i vårt kommande ordförandeskap i Nordiska ministerrådet med den dova samtidens ödmjukhet, men också med en fast övertygelse om att ett närmare samarbete mellan våra länder är avgörande för gemensam säkerhet och större välstånd i vår del av världen. Sverige går också snart in i uppgiften som en allierad granne. Vår devis är Ett säkrare, grönare och friare Norden. Säkrare, genom att stärka vår förmåga att tillsammans förebygga, stå emot och hantera olika sorters moderna kriser. Grönare, genom att vara en föregångare i en konkurrenskraftig och innovationsdriven grön klimatomställning både på hemmaplan och genom att främja rena nordiska lösningar som förebild i resten av världen. Friare, genom en politik för ökad tillväxt, ett konkurrenskraftigt näringsliv och en fördjupad nordisk integration som underlättar för människor och företag.

Visionen om att bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030 är fortsatt vägledande. Men låt oss vara helt ärliga: Vi har en bit kvar. Det är hög tid att accellerera det arbetet. Under det svenska ordförandeskapet kommer vi särskilt att arbeta för ett integrerat Norden. Det är vår gemensamma uppgift att underlätta för människor och företag att själva kunna verka över gränserna. Det ska vara enkelt för en sjuksköterska att bo i ett land i Norden och att jobba i ett annat. Det ska vara enkelt för ett byggföretag att utföra arbete och anställa ny arbetskraft på båda sidorna av en landgräns. När det är svårt hämmas både tillväxt och konkurrenskraft.

På många området måste vi göra mer. Gränspendling är ett uppenbart sådant exempel. Trots en lång historia av nordisk integration ligger vi långt under det europeiska snittet vad gäller andelen aktiva gränspendlare. Det kan inte vara en slump. Det svenska ordförandeskapet kommer att ta vidare vårt politiska arbete med att försöka undanröja gränshinder både för personer och för företag.

Våra nordiska länder delar en gemensam historia, som vi har fått höra tidigare i dag. Vi går nu mot en ny tid av fördjupat samarbete. Sverige är på väg att följa Finland in i Nato, och därmed står vi för första gången helt samlade i en gemensam försvarsallians. Vi må vara ganska små länder, men vi är en stor och stark region. I tider av dramatiska förändringar i samhället, storskaliga investeringar i ny teknologi och grön innovation och samtidigt ökad global konkurrens från numera nästan hela världen ska vårt svara vara: mer samarbete. Det är min regerings övertygelse, och det är med den ambitionen som vi nästa år och med stor entusiasm tar oss an ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet.