25. Hans Wallmark (Presentation)

Fru president! Denna punkt och den därpå följande skulle kunna bära rubriken ”Det hettar till i Arktis” eller ”Det är verkligen det nya svarta”, så till vida att det är detta som är de viktiga frågorna. Jag tänker därför i mitt korta inlägg behandla båda sakerna samtidigt.

Det är två dimensioner som jag tycker att man ska lyfta fram. Det ena är att det bor ungefär 4 miljoner människor i det vi som kallar det arktiska området. Därför är det oerhört centralt att vi har ett fokus på att det måste kunna gå att utveckla, leva, arbeta och bedriva verksamhet i det arktiska området. Det får inte bli ett museum eller, som vi som bor i Sverige eller ni som gästar Stockholm någon gång vet: Det kan inte bli ett politikens Skansen, utan vi måste inse att det ska vara ett levande, aktivt område.

Det andra är att detta alltmer blir centrum för stormaktsnärvaro. Jag vet att alla arktiska länder försöker få det till att vi ska tala ned det och betona att det inte är ett konfliktområde, men vi måste vara observanta på precis det som nämndes om Grönland. USA har etablerat ett konsulat, Kina är där och Ryssland är där. Det är inga tillfälligheter. Den ryska närvaron och den kinesiska närvaron är reella, och det måste vi förhålla oss till. Det är viktigt att detta genomsyrar all arktisk politik.

Detta visar sambandet mellan klimatförändringar och säkerhetspolitik, just genom att möjligheterna till en nordostpassage öppnar sig nu, genom att klimatet förändras och man kan utvinna annat. Detta gör att närvaron av andra länder som Ryssland och Kina blir mer reell.

Det finns därför en sak som vi ska ta fasta på, och det är att när Rysslands tid i Arktiska rådet går ut 2023 är det sex år med ordförandeskap från tre nordiska länder. Det är vår möjlighet.