Den nordiska passkontrollöverenskommelsen
Information
Friskrivning
Observera att denna text inte är en officiell version och att texten inte ska användas för juridiska ändamål. Nordiska ministerrådet tar inte ansvar för eventuella felaktigheter i texten.
___________________
Preambel till överenskommelsen den 12 juli 1957
De fördragsslutande staterna,
som funnit det önskvärt att skapa en friare samfärdsel mellan de nordiska staterna,
som tidigare infört fullständig passfrihet för medborgare i de nordiska staterna,
som äro eniga om att tillåta utlänningar att resa direkt från en nordisk stat till en annan sådan stat över ett godkänt gränsövergångsställe utan att undergå passkontroll och
som i det väsentliga vilja eftersträva att använda viseringstvång i samma omfattning och vilja söka åstadkomma en likartad praxis beträffande meddelande av visering för affärs-, studie-, turistresor och liknande kortvariga resor, ha enats om följande:
Preambel till överenskommelsen den 2 april 1973
De fördragsslutande staterna har enats om följande tillägg till överenskommelsen den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna (nedan kallad passkontrollöverenskommelsen), till vilken Island anslutit sig den 24 september 1965.
Preambel till överenskommelsen den 27 juli 1979
Regeringarna i de fördragsslutande staterna har enats om följande ändringar i överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.
Preambel till överenskommelsen den 18 september 2000
De fördragsslutande staterna,
som genom överenskommelsen av den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge har upphävt passkontrollen vid de gemensamma nordiska gränserna (nedan kallad passkontrollöverenskommelsen), till vilken Island har anslutit sig den 24 september 1965, och som ändrats genom överenskommelsen av den 27 juli 1979, samt överenskommelsen av den 2 april 1973 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg till passkontrollöverenskommelsen av den 12 juli 1957,
som i enlighet med protokollet, undertecknat den 2 oktober 1997, om införlivandet av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, som fogats till Amsterdamfördraget, skall genomföra ett närmare samarbete inom Europeiska unionens ramar eller som den 18 maj 1999 undertecknade ett avtal med Europeiska unionen om associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket,
som beaktar att det finns ett behov av att noggrant ange hur vissa bestämmelser i passöverenskommelsen skall tillämpas med hänsyn till de nordiska ländernas deltagande i Schengensamarbetet,
har kommit överens om följande tillägg till passkontrollöverenskommelsen.
Artikel 1
Med utlänning förstås i denna överenskommelse envar, som icke är medborgare i Sverige, Danmark, Finland eller Norge.
Med nordisk stat förstås i denna överenskommelse Sverige, Danmark (med undantag av Grönland), Finland och Norge (med undantag av Svalbard och Jan Mayen).
Med nordisk yttergräns förstås i denna överenskommelse
a) landgräns mellan nordisk stat och icke-nordisk stat
b) i nordisk stat belägen flygplats, som har regelmässig flygförbindelse med icke-nordisk stat
c) i nordisk stat belägen hamn, som har regelmässig båt- eller färjeförbindelse med icke-nordisk stat
d) i nordisk stat belägen hamn och flygplats, som har icke-regelmässig anlöpning av fartyg eller luftfartyg från icke-nordisk stat eller från vilken fartyg eller luftfartyg avgår till icke-nordisk stat.
Artikel 2
Envar av de fördragsslutande staterna skall företaga passkontroll av inresande vid sina nordiska yttergränser.
Fördragsslutande stat avgör i vilken utsträckning passkontroll av utresande skall ske vid dess nordiska yttergränser.
Envar av de fördragsslutande staterna skall använda kontrollkort (inresekort) som hjälpmedel vid inresekontroll av
a) utlänning, som är viseringspliktig i någon av de fördragsslutande staterna, såvida denna kräver kontrollkort
b) utlänning, som av en fördragsslutande stat i samband med beslut om hans avlägsnande från vederbörande stat förbjudits att återvända dit utan särskilt tillstånd.
___
1 Ny lydelse 1979
Artikel 3
Inresekortet skall behållas av inresestaten. Har utlänningen beviljats visering till någon annan nordisk stat, skall kopia av kortet sändas till denna stat.
___
1 Ny lydelse 1979
Artikel 4
Därest en fördragsslutande stat vill upphäva eller införa viseringstvång i förhållande till icke-nordisk stat eller förtaga andra väsentliga ändringar i sina viseringsöverenskommelser med icke-nordisk stat, skall förstnämnda stat på förhand underrätta de övriga fördragsslutande staterna om de tilltänkta åtgärderna, såvida icke tvingande skäl gör det nödvändigt att omedelbart genomföra dessa. I så fall skola de övriga fördragsslutande staterna underrättas snarast möjligt efter åtgärdernas genomförande.
Vad ovan sagts skall även gälla införandet av andra generella bestämmelser angående utlänningars in- och utresa samt uppehåll i vederbörande stat.
Artikel 5
Envar fördragsslutande stat skall kräva, att viseringsfri utlänning som önskar uppehålla sig i vederbörande stat utöver tre månader efter det han inrest i nordiska stat från icke-nordisk stat, söker uppehållstillstånd i den nordiska stat, där han vistas vid utgången av tremånadersfristen.
Har utlänningen erhållit uppehållstillstånd i en nordisk stat, är detta endast giltigt för vistelse i denna stat. Under den tiden uppehållstillståndet gäller skola övriga fördragsslutande stater, i vilka utlänningen är viseringsfri, tillåta honom att utan uppehållstillstånd vistas inom vederbörande stat under en tid av tre månader. Vad nu sagts gäller icke om utlänningen har för avsikt att vistas i staten utöver denna tid eller därstädes vill söka eller mottaga arbete eller driva självständig näring och det enligt den ifrågavarande statens lagstiftning kräves att uppehållstillstånd sökes tidigare än vid tremånadersfristens utgång.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall den uppehållstillståndsfria tiden räknas från och med inresedagen, dock att om utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i nordisk stat, å den uppehållstillståndsfria tiden skall avräknas tiden för utlänningens vistelse i nordisk stat under tiden sex månader före senaste inresan.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket skall den uppehållstillståndsfria tiden avräknas från och med inresedagen i vederbörande stat, dock att om utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i denna stat, å den uppehållstillståndsfria tiden skall avräknas tiden för utlänningens vistelse i samma stat under tiden sex månader före senaste inresan.
Artikel 6
De fördragsslutande staterna böra vid sina nordiska yttergränser avvisa envar utlänning
a) som icke innehar giltigt pass eller annan legitimationshandling, som av vederbörande myndigheter i de fördragsslutande staterna godtagits att gälla som pass,
b) som saknar föreskrivet inrese- eller arbetstillstånd avseende inresestaten ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för avsikt att besöka,
c) som må antagas sakna erforderliga medel för sitt uppehälle i den eller de fördragsslutande stater där han ämnar vistas samt för sin hemresa,
d) som må antagas icke komma att ärligen försörja sig,
e) som tidigare dömts till frihetsstraff och kan antagas komma att begå straffbar gärning i nordisk stat, eller som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest skäligen kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig under rättelseverksamhet i någon av de fördragsslutande staterna,
f) som är uppförd i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade utlänningar.
För övrigt kan envar utlänning avvisas, som av andra grunder anses icke böra givas tillåtelse att inresa i en eller flera av de fördragsslutande staterna.
Bestämmelserna i mom b) - f) avse icke utlänning, som ämnar resa till en fördragsslutande stat, till vilken han har inresetillstånd eller i vilken han har vistelsetillstånd, som giver honom rätt att inresa.
Artikel 7
Bestämmelserna i artiklarna 2 och 6 äro icke tillämpliga på utlänning som ankommer från icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg. Dock skall utlänning, som ankommit från icke-nordiskt stat som besättningsman på fartyg och avmönstras i någon nordisk stat, inresebehandlas i enlighet med artiklarna 2 och 6.
Envar fördragsslutande stat har rätt att bestämma att besättningsman utan särskilt tillstånd må uppehålla sig i land under fartygets sedvanliga uppehåll i hamn.
De i denna artikel givna bestämmelserna äga motsvarande tillämpning på personer tillhörande luftfartygs utländska besättning.
___
1 Ny lydelse, första stycket 1979
Artikel 8
Fördragsslutande stat äger rätt att vid sin gräns mot annan nordisk stat företaga stickprovskontroll. Bedömes det nödvändigt för att förhindra en omfattande illegal inresa till följd av skillnader mellan de fördragsslutande staterna i fråga om viseringstvång, får fördragsslutande stat även i övrigt företaga passkontroll vid gräns mot annan nordisk stat. Beslut om sådan kontroll får för varje gång gälla under högst sex månader.
Företager fördragsslutande stat passkontroll enligt första stycket, skall utlänning kunna åläggas att uppvisa sitt pass och lämna de upplysningar som begäras.
Beslutar fördragsslutande stat att företaga passkontroll vid gränsen till annan nordisk stat i enlighet med första stycket, andra och tredje punkterna, upphävs återtagningsplikten enligt artikel 10 för den andra nordiska staten med avseende på personer som ha inrest under sådan period.
Varje fördragsslutande stat kan vid gränsen till annan fördragsslutande stat avvisa annan utlänning än sådan, som har tillstånd att inresa i vederbörande stat.
___
1 Ny lydelse 1979
Artikel 9
Fördragsslutande stat skall icke tillåta utlänning, som är utvisad från fördragsslutande stat, att inresa utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd erfordras dock icke om en fördragsslutande stat vill genom annan fördragsslutande stat transitera en utlänning, som blivit utvisad från förstnämnda stat.
Har utlänning, som utvisats från en nordisk stat, uppehållstillstånd i en annan sådan stat, är denna stat pliktig att på anmodan emottaga utlänningen.
Artikel 10
Envar av de fördragsslutande staterna förpliktigar sig att återtaga utlänning, som i överensstämmelse med artikel 6 mom a), mom b), såvitt angår inresetillstånd, och mom. f) borde ha avvisats av vederbörande stat vid dennas yttergräns och som utan tillstånd inrest från denna stat till annan nordisk stat.
Likaledes förbinder sig envar fördragsslutande stat att återtaga utlänning, som utan giltigt pass och utan särskilt tillstånd, där sådant är erforderligt, inrest direkt från vederbörande stat till annan nordisk stat.
Bestämmelserna i första och andra styckena skola icke gälla utlänning, som har uppehållit sig i den stat, som kräver tillbakasändning, under minst sex månader från tidpunkten för hans olovliga inresa i staten, eller som efter olovlig inresa har fått uppehålls- och/eller arbetstillstånd där. Återtagningsplikten förutsätter att begäran om återtagning göres inom en månad efter det att myndigheterna ha fått känndom om att utlänningen vistas i landet.
___
1 Ny lydelse, tredje stycket 1979
Artikel 11
(Upphävs, enligt tilläggsöverenskommelsen 2000)
Artikel 12
Vad i denna överenskommelse sägs om utvisad utlänning skall gälla jämväl utlänning som enligt finsk eller svensk lagstiftning förvisats eller förpassats med förbud att återvända utan särskilt tillstånd.
Artikel 13
För att samordna kontrollen av utlänningar i de fördragsslutande staterna och i övrigt upptaga och dryfta ärenden, som äro av betydelse för det gemensamma passkontrollområdet i de nordiska staterna, tillsätts ett samarbetsutskott (Nordiska utlänningsutskottet). Utskottet skall bestå av en representant för envar av de fördragsslutande staterna. Representanterna kunna, om det visar sig erforderligt, tillkalla särskilda sakkunniga.
Artikel 14
Efter förhandlingar kan Islands regering ansluta sig till denna överenskommelse. Överenskommelsen kan likaledes efter förhandlingar utvidgas till att omfatta Färöarna och Grönland.
Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge av den 2 april 1973 om tillägg till överenskommelsen den 12 juli 1957 mellan samma stater om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna
Artikel 1
I den mån det erfordras till fullgörande av förpliktelse som den 1 juli 1973 åvilar fördragsslutande stat i förhållande till icke fördragsslutande stat, får den fördragsslutande staten göra följande avvikelser från passkontrollöverenskommelsen.
a) Utan hinder av artikel 5 första stycket skall fördragsslutande stat kunna frånfalla kravet på uppehållstillstånd för särskilda kategorier av arbetstagare.
b) Utan hinder av artikel 5 tredje stycket skall fördragsslutande stat vid beräkning av den uppehållstillståndsfria tiden kunna underlåta att avräkna tid för tidigare vistelse i fördragsslutande stat.
c) Utan hinder av artikel 6 skall fördragsslutande stat kunna underlåta att avvisa utlänning, om icke avvisningen grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa i den fördragsslutande staten.
Har stat med tillämpning av denna undantagsbestämmelse underlåtit att avvisa utlänning, är den dock, med den begränsning som anges i artikel 10 tredje stycket, skyldig att återtaga utlänningen om denne inrest i annan fördragsslutande stat. Detsamma gäller om fördragsslutande stat eljest till fullgörande av sina förpliktelser mot icke fördragsslutande stat icke avvisat utlänning som saknar föreskrivet arbetstilltånd i annan fördragsslutande stat, om utlänningen inrest i sistnämnda stat.
d) Utan hinder av artikel 9 första stycket skall fördragsslutande stat kunna tillåta utlänning, som utvisats från annan fördragsslutande stat, att inresa utan särskilt tillstånd, om avvisning kan underlåtas med tillämpning av bestämmelsen under c).
Artikel 2
Har inom ramen för fördragsslutande stats samarbete med icke fördragsslutande stat förslag framlagts till bestämmelser, som är oförenliga med passkontrollöverenskommelsen i förening med denna överenskommelse, skall, sedan övriga fördragsslutande stater enligt artikel 4 andra stycket passkontrollöverenskommelsen underrättats om förslaget, på fördragsslutande stats begäran överläggningar mellan de fördragsslutande staterna äga rum. Överläggningarna skall äga rum innan beslut fattas med anledning av förslaget, såvida icke tvingande skäl gör det nödvändigt att omedelbart fatta sådant beslut. I sistnämnda fall skall överläggningarna äga rum så snart som möjligt sedan beslut fattats.
Vid överläggningarna skall de fördragsslutande staterna söka klargöra verkningarna av de nya bestämmelserna för det nordiska passkontrollsamarbetet samt överväga vilka ändringar i passkontrollöverenskommelsen eller i denna överenskommelse som kan bli erforderliga.
Överenskommelse av den 18 september 2000 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg till den nordiska överenskommelsen av den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna, ändrad genom överenskommelsen den
Artikel 1
För passkontrollöverenskommelsen skall följande ytterligare definitioner gälla:
Definitioner
Schengenstat:
varje stat som i enlighet med protokollet om införlivandet av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar skall genomföra ett närmare samarbete inom Europeiska unionen eller som har tillträtt avtalet om Schengensamarbete, vilket undertecknades den 18 maj 1999 med Europeiska unionen, och som deltar i det operativa Schengensamarbetet.
Icke-nordiskt Schengenstat:
varje annan Schengenstat än Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.
Schengens informationssystem (SIS):
det gemensamma informationssystem som har upprättats enligt konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpningen av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.
Utlänning:
varje annan person än medborgare i någon av Europeiska gemenskapens medlemsstater eller i Island eller Norge.
Artikel 2
I den utsträckning som det är nödvändigt för att fullgöra de förpliktelser som de fördragsslutande staterna i enlighet med Schengenkonventionen har åtagit sig, gäller följande undantag från passkontrollöverenskommelsen:
a) Bestämmelserna i passkontrollöverenskommelsen beträffande passkontroll skall inte tillämpas, om en nordisk yttergräns utgör gräns till en icke-nordisk Schengenstat.
b) Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 2 andra stycke (tredje stycket i den norska texten) och artikel 3 får en fördragsslutande stat underlåta att tillämpa bruket av inresekort.
c) Om inte annat följer av bestämmelserna artikel 5 får en fördragsslutande stat tillåta en utlänning som har uppehållstillstånd i eller visum till en annan fördragsslutande stat eller en icke-nordisk Schengenstat att resa in på den fördragsslutande statens territorium utan särskilt tillstånd för genomresa till det utfärdande landet.
d) Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 5 får en fördragsslutande stat vid beräkningen av den uppehållstillståndsfria tiden räkna som vistelse den tid då varken tidslängden för en oavbruten vistelse eller den totala tidslängden för flera på varandra följande vistelser får överstiga tre månader per halvår räknat från den första inresedagen i en fördragsslutande stat eller i en icke-nordisk Schengenstat.
e) Om inte annat följer av bestämmelsen i artikel 5 andra stycket får en utlänning som har uppehållstillstånd i en fördragsslutande stat eller i en ickenordisk Schengenstat tillåtas att under detta uppehållstillstånds giltighetstid vistas inom de övriga fördragsslutande staternas territorium högst tre månader.
f) Om inte annat följer av bestämmelsen i artikel 6 första stycket f får en fördragsslutande stat endast avvisa en utlänning som är upptagen i en annan fördragsslutande stats förteckning över utvisade utlänningar, om utlänningen samtidigt är registrerad i Schengens informationssystem (SIS) som icke önskvärd.
g) Om inte annat följer av artikel 6 tredje stycket får avvisning inte ske enligt artikel 6 första stycket a.
h) Om inte annat följer av bestämmelsen i artikel 6 tredje stycket får en fördragsslutande stat emellertid avvisa en utlänning, om utlänningen är upptagen i den fördragsslutande statens förteckning över utvisade utlänningar.
i) Om inte annat följer av bestämmelsen i artikel 8 första stycket får en fördragsslutande stat endast under en begränsad tidsperiod företa passkontroll vid en inre nordisk gräns, när hänsyn till den allmänna ordningen eller statens säkerhet kräver det, såsom framgår av artikel 2.2 i Schengenkonventionen.
j) Om inte annat följer av bestämmelsen i artikel 9 första stycket får en fördragsslutande stat endast neka en utlänning som är utvisad från en annan fördragsslutande stat inresa utan särskilt tillstånd, om utlänningen är registrerad på spärrlista i Schengens informationssystem (SIS).
k) Artikel 11 upphävs.
l) Bestämmelserna i passkontrollöverenskommelsen skall tolkas i överensstämmelse med relevanta regler som utfärdats med anledning av Schengenkonventionen och en vidareutveckling därav.
Artikel 3
Om det inom ramen för de fördragsslutande staternas deltagande i Schengensamarbetet framställs förslag till bestämmelser som är oförenliga med passkontrollöverenskommelsen, skall förhandlingar äga rum mellan de fördragsslutande staterna på en fördragsslutande stats begäran. Förhandlingar skall äga rum innan beslut fattas om förslaget, om inte tvingande skäl gör det nödvändigt att genast fatta ett sådant beslut. I det senare fallet skall förhandlingarna äga rum snarast möjligt efter det att beslut fattats.
Vid förhandlingarna skall de fördragsslutande staterna söka klargöra de nya bestämmelsernas verkningar på det nordiska passkontrollsamarbetet samt överväga vilka ändringar i passkontrollöverenskommelsen som kan bli nödvändiga.
Slutbestämmelser till överenskommelsen den 12 juli 1957
Artikel 15
Överenskommelsen skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten deponeras i Köpenhamn.
Överenskommelsen träder i kraft så snart samtliga ratifikationsinstrument äro deponerade, dock tidigast den 1 januari 1958.
Envar av de fördragsslutande staterna kan uppsäga överenskommelsen med en frist av 6 månader.
Varje fördragsslutande stat kan med omedelbar verkan sätta överenskommelsen ur kraft i förhållande till en eller flera av de övriga staterna i händelse av krig eller krigsfara eller så framt andra särskilda internationella eller nationella förhållanden göra detta nödvändigt. De berörda staternas regeringar skola i sådant fall omedelbart underrättas om de vidtagna åtgärderna.
Till bekräftelse härav ha de respektive staternas befullmäktigade ombud undertecknat förestående överenskommelse och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Köpenhamn den 12 juli 1957 i ett exemplar på svenska, danska, finska och norska språken, av vilket danska utrikesdepartementet skall överlämna bestyrkta avskrifter till de övriga fördragsslutande staternas regeringar.
Slutbestämmelser till överenskommelsen den 2 april 1973
Denna överenskommelse skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten deponeras i Köpenhamn.
Överenskommelsen träder i kraft den 1 juli 1973. Den förblir i kraft för fördragsslutande stat så länge passkontrollöverenskommelsen är i kraft för ifrågavarande stat.
Överenskommelsen skall deponeras i det danska utrikesdepartementet, och bestyrkta avskrifter av den skall tillställas övriga fördragsslutande staters regeringar.
Till bekräftelse härav har de fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Köpenhamn den 2 april 1973 i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken.
Slutbestämmelser till överenskommelsen den 27 juli 1979
Denna ändringsöverenskommelse träder i kraft trettio dagar efter dagen for undertecknandet.
Till bekräftelse härav har de fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Köpenhamn den 27 juli 1979 i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska, varav det danska utrikesministeriet skall överlämna bestyrkta kopior till de övriga fördragsslutande staternas regeringar.
Slutbestämmelser till överenskommelsen den 18 september 2000
Artikel 4
Denna överenskommelse träder i kraft 30 dagar från den dag då samtliga fördragsslutande stater har underrättat det danska utrikesministeriet om att de har tillträtt överenskommelsen. Överenskommelsen kan dock tidigast träda i kraft den dag då Europeiska unionens råd har beslutat att de nordiska länderna skall delta i det operativa Schengensamarbetet.
Det danska utrikesministeriet skall underrätta de övriga fördragsslutande staterna om mottagandet av dessa underrättelser och om dagen för överenskommelsens ikraftträdande.
Artikel 5
Överenskommelsen förblir i kraft för en fördragsslutande stat så länge passkontrollöverenskommelsen är i kraft för staten i fråga.
Artikel 6
Överenskommelsen skall deponeras i det danska utrikesministeriet, och bestyrkta kopior skall tillställas de övriga fördragsslutande staterna regeringar.
Till bekräftelse härav har de fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Köpenhamn den 18 september 2000 i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, vilka alla texter är lika giltiga.