Mikaela Nyman

Mikaela Nyman
Photographer
Steve King
Mikaela Nyman: När vändkrets läggs mot vändkrets. Dikter, Ellips förlag, 2019. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2020.

Motivering:

Den stora sorgen går som en orgelton genom Mikaela Nymans diktsamling När vändkrets läggs mot vändkrets, som är det självstyrda landskapet Ålands kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2020.

Med ömhet, saknad och känslor av trots beskrivs en tidigt död systers sista tid. Sjukhusets sterila miljö kontrasteras till minnen av sjudande liv, glädje över allt som tillvaron kan erbjuda. ”Att vara ung är att utmana döden”, heter det i en av dikterna, som samtidigt får prägel av dröm och lycka. Ett ögonblick fanns alla tillsammans: det rår inte ens döden på.

Det andra stora temat i Mikaela Nymans bok är pendelrörelsen mellan de båda kulturer som blivit hennes. Hon föddes på Åland 1966 och bor sedan länge i Nya Zeeland, där hon är verksam som journalist, författare och litteraturvetare. På ett spännande sätt låter hon åländska naturintryck och livsmönster möta den maoriska mytologin med dess starka anknytning till ursprungliga naturkrafter. Ormbunksträdet, koru, och Vanuatus nationalrätt laplap apostroferas som delar av det allt omfattande begreppet whakapapa, naturens egen stamtavla.

De här magiskt klingande orden ger en egenartad dynamik åt texterna, där geografiska bestämningar förstärker känslan av närvaro. Så kommer det sig att den nyzeeländska vulkanen Mount Taranaki och Ålands högsta berg Orrdalsklint blinkar till varandra likt fyrar på ett universellt hav. Vågorna och öarna sjunger, vinden brusar, människor möts och skiljs.

Mikaela Nyman etablerar ofta en dialog med världslitteraturen, från Eliot till Anne Carson och Edith Södergran. Hennes farfar, romanförfattaren och prästen Valdemar Nyman, är ett berömt namn i åländsk litteratur. Med värme anknyter hon till flera av hans texter, där språket blommar och existensens djup ständigt är närvarande. Han hade en tro, hur kan barnbarnet återfinna den?

Bortom avstånd och sorg anas ett ljus, som Mikaela Nyman fångar i skimrande kärleksfulla rader: ”Spår av tassar, en hemlig port vid ditt nyckelben. I din halsgrop kan jag känna hjärtat picka”.