106. Sebastian Tynkkynen (Indlæg)

Arvoisa herra presidentti! Kiitos ulkoministerit, että olette niin vankkumattomasti tuominneet Venäjän hyökkäyssodan. Tässä voi olla ylpeästi pohjoismaalainen.

On välttämätöntä tehdä kaikki voitavamme Ukrainan hyväksi. Samaan aikaan meidän pitää alkaa varautua jo tulevaan. Kiina seuraa hiljaa ja hampaat piilossa, miten Venäjän käy ja mihin länsi arvojensa pohjalta pystyy.

Meidän on pakko voittaa sota. Kiina nielaisi jo Hongkongin, Kiina vie uiguureja keskitysleireille, ja Taiwanin yllä on tummat pilvet. Meidän demokraattisten yhteiskuntien asemaa heikentää pistää maa kuin maa koville, jos olemme näistä riippuvaisia, kuten Venäjän energiariippuvuuden suhteen olemme kantapään kautta oppineet.

Kiinan eri toimitusketjujen suhteen olemme kaulaa myöten vedessä, olipa kyse sitten yritysten tarvitsemista materiaaleista ja komponenteista tai kuluttajien Made in China -tuotteista tai -laitteista. Nyt on aivan viimeiset hetket herätä.

En tiedä onko siihen enää aikaa, mutta olisinkin kysynyt ulkoministereiltä: Miten te näette, olemmeko Pohjoismaina heränneet riittävästi tähän vakavaan riippuvuustilanteeseen ja tarvitsisimmeko yhteistä Kiina-strategiaa, jossa alkaisimme katkaisemaan riippuvuuksiamme tuohon nousevaan suurvaltaan?

Skandinavisk oversettelse

Ärade herr president! Tack, utrikesministrar, för ert orubbliga fördömande av Rysslands anfallskrig. Vi kan vara stolta över att vara nordbor.

Vi måste göra allt vi kan för Ukraina. Samtidigt måste vi börja förbereda oss på framtiden. Kina följer tyst och avvaktande hur det går för Ryssland och vad väst förmår göra inom ramen för sina värderingar.

Vi måste vinna kriget. Kina har redan svalt Hongkong, Kina deporterar uigurer till koncentrationsläger och mörka moln hopar sig över Taiwan. Det är svårt för oss demokratiska samhällen att utöva påtryckningar mot länder som vi är beroende av, vilket vi lärt oss den hårda vägen på grund av vårt energiberoende av Ryssland.

Vi är starkt beroende av de olika leveranskedjorna från Kina, vare sig det gäller material och komponenter som företagen behöver eller ”Made in China”-konsumentprodukter. Nu är sista chansen att vakna.

Jag vet inte om vi har tid längre, men jag skulle vilja fråga utrikesministrarna: Tycker ni att vi i de nordiska länderna har reagerat tillräckligt kraftigt på detta allvarliga beroendeförhållande, och behöver vi en gemensam Kinastrategi för att börja bryta vårt beroende av denna växande stormakt?