202. Kjell-Arne Ottosson (Spørgsmål)

President! Jag tackar för en bra rapport. Jag är glad att vi verkligen är nere på den vanliga gränsbondens nivå nu, som jag efterlyste i mitt tidigare inlägg. Jag vill även tacka Karianne Bråthen, min kollega i både utskottet och gränshindersgruppen, för ett bra inlägg. Jag skriver under på allt. 

I rapporten finns en del gränshinder som är avskrivna. En del är avskrivna därför att de anses icke lösbara, och man stöder sig då bland annat på att det är EU-rätten som ligger till grund för det. Jag förstår att det inte är lätt att ändra på den, men samtidigt vill jag ställa frågan: Görs det några insatser för att komma vidare, eller lägger vi ned per automatik när vi stöter på patrull hos EU? 

Vi kan i vissa andra frågor notera att en del ministrar är lättare att få på banan än andra. Jag noterar att till exempel våra finansministrar ofta är ganska svåra att få med sig i gränshindersfrågorna. Det är komplicerade regelverk, men hur jobbar ni, precis som Karianne Bråthen var inne på, för att få in de andra ministrarna och få med dem i matchen så att de förstår att detta är viktiga frågor? 

Nu till den andra delen av mitt inlägg. Jag har en rygg som inte är bra, och därför måste jag träna. Tyvärr är jag en dålig människa, så jag tränar bara när jag har ont i ryggen. Nu när ryggen är ganska bra och jag verkligen skulle kunna träna upp den blir det ingen träning. Ni kanske förstår vart jag vill komma. När vi var i coronapandemiläge var det verkligen brandkårsutryckningar, och man gjorde massor av saker. Nu när solen börjar skina igen och stormen har slutat att vina och vi verkligen skulle kunna göra jobbet, görs verkligen jobbet då? Vi hörde tidigare om möten, bland annat i Halden, där man jobbar med dessa saker, men hur säkrar ni upp att vi bland annat tar Enestams rapport och gör verkstad av den, så att det inte återigen bara blir fina ord? 

Jag hade velat säga ännu mer, men jag noterar att min tid är ute.