207. Anders Adlercreutz (Spørgsmål)

Ärade president! Först vill jag tacka minister Blomqvist för att han tog upp en fråga som sällan diskuteras i de här sammanhangen, nämligen byggförordningarna och byggregleringen. I dagens läge är det så att om ett träd fälls i de finska skogarna, sågas upp och skeppas västerut till Sverige brinner det plötsligt mycket sämre. På samma sätt om en fura fälls i de svenska skogarna, sågas upp och skeppas österut och sätts in i ett finskt trähus så antas den brinna mycket bättre. Brandregleringen är nämligen olika. Vi har en massa sådana gränshinder som vi gärna kunde se över.

Men till min egentliga poäng eller fråga: Minister Holmberg tog upp ekvivalenta examina. Detta är en fråga som Ungdomens nordiska råd också lyfte fram vid sessionen i Köpenhamn förra året. Den enormt viktig. Vi vill att våra ungdomar studerar i de nordiska länderna. Vi vill att svenskar kommer till Finland och att finnar åker till Norge och så vidare. Vi tror att det stärker den nordiska gemenskapen. Men om man inte kan lita på att den examen man får också gäller i hemlandet har vi inte den rörlighet vi skulle vilja ha, så vi borde absolut arbeta för att få ekvivalenta examina. 

Men varför inte ta ett steg längre och också ha en gemensam elevantagning och en gemensam nordisk studiemarknad? Och medan vi håller på, varför inte uppmana till utbytesstudier i de övriga länderna? Varför kunde inte vartenda nordiskt land ha som mål att åtminstone 50 procent av de högskolestuderande gör i vart fall ett halvår av utbyte i ett annat nordiskt land? Samtidigt kan man se över det som i Finland kallas studiestöd – det har säkert olika benämningar i olika länder – så att utbytet inte påverkar den mängd studiestöd man får utan att utbytesåren räknas studenterna till godo. Det bygger vårt nordiska kapital och det vinner vi alla på. Vad säger ni om en sådan tanke?