61. (Hovedindlæg)

Ärade ministrar, bästa medlemmar av Nordiska rådet, mina damer och herrar! Arvoisat puhemiehet, hyvät ministerit ja Pohjoismaisen neuvoston jäsenet, hyvät naiset ja herrat! Lämpimät onnitteluni Pohjoismaiden neuvostolle sen 70. juhlavuoden johdosta. Mina varma gratulationer till Nordiska rådet på dess 70-årsjubileum, och alla er som kommit till rådets session hälsar jag varmt välkomna till Finland.

Pohjoismaita pidetään monilla sektoreilla edelläkävijöinä, ja sitä me olemme ainakin keskinäisessä yhteistyössämme. Läpi vuosikymmenten olemme määrätietoisesti vahvistaneet pohjoismaista perhettämme. Yhteistyömme on syventynyt erilaisten poliittisten olojen vallitessa ja kireissäkin maailmanpoliittisissa tilanteissa. Vuosien saatossa meistä on kehittynyt yksi maailman integroiduimmista alueista.

Pohjoismaiden neuvosto perustettiin vuonna 1952 keskellä kylmää sotaa. Vaikka Suomi ei alkuvuosina ollut muodollisesti jäsen, oli yhteistyö tiivistä. Tunsimme muiden Pohjoismaiden tuen. Kun vuonna 1955 liityimme neuvostoon, meidät toivotettiin lämpimästi tervetulleiksi. Ensimmäisessä Pohjoismaiden neuvoston istunnossa, johon Suomi osallistui vuonna 1956, neuvoston presidentti Bertil Ohlin totesi: "Meidän mielestämme yksi tuoli on ollut tyhjä, kun Suomi ei ole ollut mukana." Suomelle Pohjoismaat olivat tuolloin ja ovat edelleen läheisin ystäväjoukko ja kansainvälinen viiteryhmä.

Nyt, 70 vuotta Pohjoismaiden neuvoston perustamisen jälkeen, maailmanpolitiikassa vallitsee kylmää sotaakin hyisempi tunnelma. Venäjän julma hyökkäys Ukrainaan toi sodan Eurooppaan. Kaikki Pohjoismaat ovat tuominneet Venäjän toimet vahvasti. Kaikki Pohjoismaat tukevat Ukrainaa vankkumattomasti sen taistellessa oman vapautensa ja yhteisten arvojemme puolesta.

Viime viikkoina sota on jälleen siirtynyt uuteen vaiheeseen. Venäjä on kiihdyttänyt ukrainalaisten kaupunkien ja infrastruktuurin tuhoamista siviilien kärsimyksestä ja sodan säännöistä piittaamatta. Vaikka Ukraina taistelee urheasti vastaan ja on edennyt huomattavasti, on sodalle vaikea nähdä loppua.

Myös meidän turvallisuusympäristömme on muuttunut perustavanlaatuisesti. Havahduimme muutokseen viime vuoden lopulla Venäjän vaatiessa Naton laajenemisen pysäyttämistä. Suomi näki tämän yrityksenä kiistää valinnanvapauttamme. Heti Venäjän esitettyä vaatimuksensa annoin vastauksena lausunnon, jossa totesin: "Suomen ulko-, turvallisuus- ja puolustuspolitiikan perustana on ylläpitää kansallista liikkumatilaa ja valinnan mahdollisuuksia. Tämä pitää sisällään myös mahdollisuuden liittoutua sotilaallisesti ja hakea Nato-jäsenyyttä." Lopullisesti päätöksemme kypsyi Venäjän aloitettua hyökkäyksensä Ukrainaan.

Prosessi Suomen ja Ruotsin Nato-jäsenyyden vahvistamiseksi on edennyt historiallisen nopeasti. Neljässä kuukaudessa jo 28 liittolaista ovat ratifioineet jäsenyytemme, Pohjoismaat ensimmäisten joukossa. Turkin ja Unkarin kanssa meillä on hyvä keskusteluyhteys. Olenkin vakuuttunut, että puuttuvatkin ratifioinnit toteutuvat, ja kuten olen todennut, aiomme kulkea tätä polkua yhdessä Ruotsin kanssa ja yhdessä myös jatkamme.

Tämän vuoden kuluessa minulta on usein kysytty, mitä Suomen ja Ruotsin Nato-jäsenyys merkitsee pohjoismaiselle yhteistyölle. Minusta vastaus on selvä: yhteistyö syvenee entisestään. Teemme jo nyt Pohjoismaiden kesken pitkälle menevää yhteistyötä turvallisuuden ja puolustuksen alalla. Intressimme ovat usein yhteneväiset ja kyvykkyytemme vahvoja ja toisiaan täydentäviä. Kun Suomi ja Ruotsi liittyvät Natoon, ei Naton neuvostossakaan ole enää tyhjiä pohjoismaisia tuoleja. Yhdessä olemme vahvoja turvallisuuden tuottajia omalla alueellamme ja kauempanakin. Tulevaisuudessa pyrimme siihen, että yhteistyöstämme hyötyy koko liittokunta.

Jaamme saman turvallisuusympäristön myös Baltian maiden kanssa. Näkisin mielelläni hyvin toimivan NB8-yhteistyön kurottavan yhä enemmän myös turvallisuuden puolelle. Parlamenttien yhteistyö on jo tiivistä, mutta rohkaisen teitä edelleen vahvistamaan yhteyksiä ja tiedon ja tilannekuvan vaihtoa esimerkiksi avainvaliokuntien välillä.

Elämme vaarallista aikaa. Kaasuputkiin kohdistuva sabotaasi ja strategisten kohteiden lähistöllä lentävät dronet ovat esimerkkejä hybridivaikuttamisesta, johon meidän on näinä aikoina valmistauduttava. Tiedonvaihtomme on jatkuvaa. Olemme tiivistäneet yhteistyötämme huoltovarmuuden ja kriisivarautumisen alueilla. Tätä on jatkettava. Kriittinen infrastruktuurimme on monilla sektoreilla valtionrajat ylittävää. Meidän on pidettävä yhdessä huolta sen suojaamisesta. Kun varaudumme yhdessä, on turvamme vahvin.

Hyvät naiset ja herrat, mina damer och herrar! Kuten Suomen Pohjoismaiden neuvoston puheenjohtajuusohjelmassa todetaan, turvallisuus on kaiken hyvinvoinnin perusta. Tämän kevään aikana olemme tehneet päätöksiä ja toimia turvallisuutemme vahvistamiseksi, mutta hyvinvointiamme haastetaan myös muin keinoin. Energiahintojen ja korkojen nousu sekä kiihtyvä inflaatio huolettavat kansalaisiamme,  ja syystä. Tänä talvena yhä useampi joutuu tekemään vaikeita valintoja kulutuksensa pienentämiseksi. Yhä useampi on huolissaan pärjäämisestään.

Venäjä käyttää energia-asettaan siinä toivossa, että meidän resilienssimme murtuisi ensin, että läntinen yhtenäisyys alkaisi rakoilla ja tuki Ukrainaan horjua. Tässä se tekee virhearvion. Historia on osoittanut, että niin yksilöinä kuin kansakuntinakin löydämme itsestämme voimaa vaikeissa tilanteissa. Yhdessä ja yksin pystymme suorituksiin, joihin ehkä emme edes tienneet kykenevämme. Äärimmäistä esimerkkiä tästä näyttävät ukrainalaiset. Meidän edessämme olevat haasteet ovat pieniä verrattuna siihen, mitä Ukraina kohtaa. Uskon vakaasti, että selkärankamme kestää.

Kära vänner! Såsom jag konstaterade när jag besökte Island för ungefär en vecka sedan hade jag tänkt att det nordiska samarbetet redan hade nått en perfekt nivå, men under vårens gång lärde jag mig att det finns en nivå som är ännu högre än den perfekta. Den svåra tiden har sammanfört Norden på ett sätt som vi aldrig sett tidigare. Kontakten mellan de nordiska länderna har varit intensiv. Själv har jag besökt alla de nordiska länderna under det senaste halvåret. Dessutom har vi ofta lyft luren för att utbyta information och tankar med någon av de nordiska kollegerna. Detta har varit värdefullt. Jag hoppas att vi drar nytta av denna möjlighet, det nordiska samarbetets renässans, så att vi stärker det gamla och skapar nytt. Även det perfekta kan förbättras.

Jag har ofta tänkt på att de nordiska länderna internationellt på många sätt ses som idealiska samhällen. Vi är kända för stark demokrati, jämlikhet och välfärd. Vi toppar statistiken oavsett om det är fråga om stabilitet, frihet, trygghetskänsla eller lycka. Man litar på oss. Det verkar finnas en uppfattning om att allt som kommer från Norden måste vara bra. Skulle vi kunna använda det här nordiska varumärket ännu mer effektivt?

I internationella sammanhang verkar vi för att stärka ett regelbaserat internationellt system. Vi arbetar för en ambitiös klimatpolitik och jämlikhet. Skulle vi i vår politik kunna stöda oss ännu starkare på det nordiska varumärket i stället för att göra saker skilt för sig?

I affärsvärlden är våra företag ofta varandras konkurrenter, men i synnerhet gällande ny teknologi har vi stora företag emot oss som fungerar enligt andra regler, från en annan värdegrund. På marknaden för 5G- och kvantteknologi är pålitlighet ett värdefullt kapital. Skulle vi kunna börja med att se var det finns synergier?

Exemplen är många och mycket görs redan, men vi har ännu inte utnyttjat det nordiska varumärkets fulla potential. Genom att ännu aktivare agera tillsammans skulle vi kunna göra ännu mera gott. Här skulle Nordiska rådet kunna fungera som drivande kraft och katalysator, för det verkar ju vara så att allt som kommer från Norden är bra. [Skratt]

Slutligen skulle jag vilja lyfta fram ännu ett tema som de nordiska länderna traditionellt har förespråkat: fred. För några år sedan publicerade Nordiska ministerrådet en rapport om det nordiska fredsbrandet. Vi ska inte förlora den här delen av vårt varumärke, vårt brand. I slutändan är bara fred grunden för hållbar säkerhet, och det är också värt att komma ihåg vad president Biden konstaterade när jag besökte Washington i mars. Han sade att president Obama brukade säga: "We would be allright if we left everything to the Nordic countries. Everything would be fine." Jag tror att vi håller med.

Kära vänner! När vi nu firar att Nordiska rådet fyller jämna år är vår enighet, vårt samarbete och vår närhet kanske viktigare än någonsin. Jag vill tacka er för det viktiga arbete ni gör för vår nordiska familj. Ni stärker vårt handavtryck här hos oss och i världen. Jag önskar er en givande sessionsvecka, goda diskussioner och många nya tankar. – Tack, kiitos. [Applåder]

Vicepresident Lulu Ranne: Kiitos, presidentti, erinomaisesta puheestanne. Pohjoismaisessa yhteistyössäkin pätevät samat säännöt kuin monessa muussa asiassa: hyvää on suojeltava ja siitä on huolehdittava, ja aina on rakennettava vahvempaa ja parempaa. Paineen alla syntyy timantteja.

Tämä herätti varmasti paljon ajatuksia tässä salissa, ja aloitamme nyt keskustelun. Kysymykset esitetään omilta paikoilta, ja presidentti Niinistö vastaa puhujakorokkeelta. Priorisoituina ovat puolueryhmien edustajat, ja jos haluatte pyytää puheenvuoroa, tulee teidän painaa V-nappia näytöllä. – Aloitamme debatin. S-ryhmän Jorodd Asphjell, olkaa hyvä.

 

Skandinavisk oversettelse

Ärade talmän, bästa ministrar och medlemmar av Nordiska rådet, mina damer och herrar! Mina varma gratulationer till Nordiska rådet på dess 70-årsjubileum. Och alla er som kommit till rådets session hälsar jag varmt välkomna till Finland.

De nordiska länderna betraktas som föregångare på många områden, och det är vi, åtminstone i samarbetet mellan våra länder. Genom årtiondena har vi målmedvetet stärkt vår nordiska familj. Vårt samarbete har fördjupats under olika politiska förhållanden, också när läget i världspolitiken har varit spänt. Under årens lopp har vi utvecklats till ett av världens mest integrerade områden.

Nordiska rådet grundades 1952 mitt under kalla kriget. Även om Finland inte formellt var medlem under de första åren, var samarbetet intensivt. Vi kände de övriga nordiska ländernas stöd. När vi anslöt oss till rådet 1955 hälsades vi varmt välkomna. Då Finland deltog första gången i Nordiska rådets session 1956 konstaterade rådets president Bertil Ohlin: ”Vi har känt det som om en stol stod tom, när inte Finland var med.” För Finland var Norden då, och är fortsättningsvis, vår närmaste vänkrets och internationella referensgrupp.

Nu, 70 år efter att Nordiska rådet grundades, är stämningen i världspolitiken ännu frostigare än under kalla kriget. Rysslands grymma anfall mot Ukraina tog kriget till Europa. Alla de nordiska länderna har starkt fördömt Rysslands agerande. Alla de nordiska länderna stödjer beslutsamt Ukraina i kampen för frihet och våra gemensamma värderingar.

De senaste veckorna har kriget igen gått in i en ny fas. Ryssland har eskalerat förstörelsen av de ukrainska städerna och infrastrukturen utan att bry sig om civilbefolkningens lidande och krigets lagar. Trots att Ukraina tappert kämpar emot och har avancerat betydligt, är det svårt att se ett slut på kriget.

Även vår säkerhetsmiljö har ändrats fundamentalt. Vi noterade förändringen i slutet av förra året, då Ryssland krävde att Nato inte får utvidgas. Finland såg detta som ett försök att förneka vår valfrihet. Genast efter att Ryssland hade framfört sitt krav gav jag ett utlåtande som svar där jag konstaterade: ”Till grunderna för Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik hör att upprätthålla en nationell rörelsefrihet samt valmöjligheter. Detta inbegriper en möjlighet att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato.” Vårt beslut mognade slutligen efter att Ryssland hade inlett anfallet mot Ukraina.

Processen gällande Finlands och Sveriges Nato-medlemskap har varit historiskt snabb. På fyra månader har 28 allierade redan ratificerat vårt medlemskap, och de nordiska länderna var bland de första. Vi har en bra dialog med Turkiet och Ungern. Jag är övertygad om att även de ratificeringar som saknas blir verklighet, och såsom jag har konstaterat började vi gå den här vägen tillsammans med Sverige och vi fortsätter tillsammans.

Under årets gång har jag ofta fått frågan vad Finlands och Sveriges Natomedlemskap innebär för det nordiska samarbetet. Enligt mig är svaret klart: samarbetet fördjupas ännu mera. Säkerhets- och försvarssamarbetet mellan de nordiska länderna är redan nu långtgående. Vi har ofta samma intressen och våra kompetenser är starka och kompletterar varandra. När Finland och Sverige går med i Nato står det inga tomma nordiska stolar i Nato-rådet heller. Tillsammans är vi starka när det gäller att skapa säkerhet i vår egen region och också längre bort. Vårt mål i framtiden är att vårt samarbete ska gynna hela alliansen.

Vi delar samma säkerhetsmiljö även med de baltiska länderna. Jag skulle gärna se att det goda NB8-samarbetet allt mer skulle sträcka sig in även på säkerhetsområdet. Samarbetet mellan parlamenten är redan intensivt, men jag skulle uppmuntra er att ytterligare stärka förbindelserna och utbytet av information samt lägesbilder till exempel genom nyckelutskott.

Vi lever i en farlig tid. Sabotaget mot gasrören och drönarna som flyger i närheten av strategiska objekt är exempel på hybridpåverkan som vi i dessa tider måste ha beredskap för. Vårt informationsutbyte är kontinuerligt. Vi har intensifierat vårt samarbete gällande underhållssäkerhet och krisberedskap. Detta måste fortsätta. Vår kritiska infrastruktur överskrider statsgränserna. Vi måste gemensamt se till att skydda den. När vi har gemensam beredskap är vårt skydd som starkast.

Mina damer och herrar! Såsom det konstateras i Finlands presidentskapsprogram i Nordiska rådet är säkerhet grunden och utgångspunkten för all välfärd. På våren fattade vi beslut och vidtog åtgärder för att stärka vår säkerhet, men vår välfärd utmanas även med andra metoder. De höjda energipriserna och räntorna samt den tilltagande inflationen bekymrar våra medborgare, och med all orsak. I vinter tvingas allt fler göra svåra val för att minska sin konsumtion. Allt fler oroar sig för hur de ska klara sig.

Ryssland använder energivapnet i hopp om att vår resiliens ska rämna först, att enigheten i väst börjar försvagas och stödet till Ukraina vackla. Här gör Ryssland en felbedömning. Historien har visat att vi, både som individer och nationer, hittar styrka i svåra situationer. Tillsammans och var och en för sig klarar vi av mera än vi kanske ens trodde. Ukrainarna visar ett extremt exempel på detta. Våra utmaningar är små jämfört med de som Ukraina möter. Jag är säker på att vår ryggrad håller.

Kära vänner! Såsom jag konstaterade när jag besökte Island för ungefär en vecka sedan hade jag tänkt att det nordiska samarbetet redan hade nått en perfekt nivå, men under vårens gång lärde jag mig att det finns en nivå som är ännu högre än den perfekta. Den svåra tiden har sammanfört Norden på ett sätt som vi aldrig sett tidigare. Kontakten mellan de nordiska länderna har varit intensiv. Själv har jag besökt alla de nordiska länderna under det senaste halvåret. Dessutom har vi ofta lyft luren för att utbyta information och tankar med någon av de nordiska kollegerna. Detta har varit värdefullt. Jag hoppas att vi drar nytta av denna möjlighet, det nordiska samarbetets renässans, så att vi stärker det gamla och skapar nytt. Även det perfekta kan förbättras.

Jag har ofta tänkt på att de nordiska länderna internationellt på många sätt ses som idealiska samhällen. Vi är kända för stark demokrati, jämlikhet och välfärd. Vi toppar statistiken oavsett om det är fråga om stabilitet, frihet, trygghetskänsla eller lycka. Man litar på oss. Det verkar finnas en uppfattning om att allt som kommer från Norden måste vara bra. Skulle vi kunna använda det här nordiska varumärket ännu mer effektivt?

I internationella sammanhang verkar vi för att stärka ett regelbaserat internationellt system. Vi arbetar för en ambitiös klimatpolitik och jämlikhet. Skulle vi i vår politik kunna stödja oss ännu starkare på det nordiska varumärket i stället för att göra saker skilt för sig?

I affärsvärlden är våra företag ofta varandras konkurrenter, men i synnerhet gällande ny teknologi har vi stora företag emot oss som fungerar enligt andra regler, från en annan värdegrund. På marknaden för 5G- och kvantteknologi är pålitlighet ett värdefullt kapital. Skulle vi kunna börja med att se var det finns synergier?

Exemplen är många och mycket görs redan, men vi har ännu inte utnyttjat det nordiska varumärkets fulla potential. Genom att ännu aktivare agera tillsammans skulle vi kunna göra ännu mera gott. Här skulle Nordiska rådet kunna fungera som drivande kraft och katalysator, för det verkar ju vara så att allt som kommer från Norden är bra. [Skratt]

Slutligen skulle jag vilja lyfta fram ännu ett tema som de nordiska länderna traditionellt har förespråkat: fred. För några år sedan publicerade Nordiska ministerrådet en rapport om det nordiska fredsbrandet. Vi ska inte förlora den här delen av vårt varumärke, vårt brand. I slutändan är bara fred grunden för hållbar säkerhet, och det är också värt att komma ihåg vad president Biden konstaterade när jag besökte Washington i mars. Han sade att president Obama brukade säga: "We would be allright if we left everything to the Nordic countries. Everything would be fine." Jag tror att vi håller med.

Kära vänner! När vi nu firar att Nordiska rådet fyller jämna år är vår enighet, vårt samarbete och vår närhet kanske viktigare än någonsin. Jag vill tacka er för det viktiga arbete ni gör för vår nordiska familj. Ni stärker vårt handavtryck här hos oss och i världen. Jag önskar er en givande sessionsvecka, goda diskussioner och många nya tankar. – Tack, kiitos. [Applåder]

Vicepresident Lulu Ranne: Tack, president, för ert utmärkta tal. I det nordiska samarbetet gäller samma regler som i många andra frågor: Vi måste skydda och värna det goda och alltid bygga upp någonting starkare och bättre. Tryck skapar diamanter.

Det här väckte säkert många tankar i denna kammare, och vi inleder nu debatten. Ledamöterna får ställa frågor från sin egen plats och president Niinistö besvarar frågorna i talarstolen. Representanterna för partigrupperna har företräde, och om ni vill be om ordet ska ni trycka på knapp V på skärmen. – Vi inleder debatten. Jorodd Asphjell, S-gruppen, varsågod.