Anders Eriksson (Hovedindlæg)

Fru president! Jag måste säga att jag är lite förvånad över utskottets avslag. Själva förslaget berör ju utflyttning och minskad befolkning. Det berör inte Åland som helhet. Vi har länge haft en stark inflyttning till Åland. Men när det gäller glesbygden och när det gäller skärgården så känner vi ju väl igen de här problemen. Och det tror jag att alla länder gör inklusive de självstyrda länderna.

På första raderna i motiveringen står det så här: Utflyttning och centralisering är ett stort och känt problem i flera landområden i de nordiska länderna, och det berör kvinnor i betydligt större grad än männen. Det stämmer. Jag var och medverkade som Nordiska rådets representant på en konferens som Nordregio hade den 14 oktober, och all forskning visar på att det är precis så här det är.

På de tre första punkterna i reservationen sägs det för det första att man utarbetar en strategi för att förebygga utflyttning och skapa tillväxt till områden med en fallande befolkning, minskande befolkning blir det väl på svenska. Den andra punkten omfattar helt konkreta förslag om hur man kan skapa flera kvinnorelaterade arbetsplatser, och den tredje omfattar bättre möjligheter för kvinnor att skapa en egen verksamhet.

Jag tycker att det här är ett klockrent förslag om man ska lyckas regionalpolitiskt, så jag vill uttala mitt stöd för den här reservationen, och säger till sist att jag inte uppfattar förslaget på något sätt att man ska tvångskommendera en busslast med kvinnor till Färöarna eller Ålands skärgård. Tvärtom ser jag det här som ett förslag till att skapa förutsättningar för ett spritt boende i Norden, och det tycker jag att är bra.