Ny rapport: Kultursektorns återhämtning efter covid-19-pandemin

I den nya nordiska rapporten "Kultursektorns återhämtning och förändring efter covid-19-pandemin” som publiceras idag analyseras effekterna av pandemin och kultursektorns förändring. Det finns många likheter mellan kulturpolitiken i de nordiska länderna, samtidigt skillnader i hanteringen av pandemin. Erfarenheterna från insatser under pandemin byggdes succesivt upp till mer träffsäkra åtgärder.

I rapporten framkommer det att samtliga nordiska länder hanterat pandemins effekter med riktade krisstöd och framåtblickande återstartsutredningar. Storleken på stöden har sett olika ut men betydelsen av de offentliga kulturpolitiska insatserna har bekräftats under pandemin.

- Den offentliga finansieringen är en förutsättning för kulturlivet i Norden och det har blivit synligare under covid-19-pandemin. Den offentliga finansieringen har gett stadga åt kultursektorn men behovet av mer samarbete mellan olika finansiärer och den privata sektorn har börjat lyftas. Det talas allt mer om kreativa näringar, säger Maria Hirvi-Ijäs, specialforskare FD vid Kulturpolitiska forskningsstiftelsen Cupore som har utarbetat rapporten.

Alla länder hade vid inledningen av 2023 avvecklat krisstöden. Samtidigt har inflation och energikris inneburit nya utmaningar. 

- Det finns tecken på återhämtning i kultursektorns sysselsättning men det återstår att se om det är en bestående, långsiktig återhämtning. Vi vet att krisstöden blev betydelsefulla åtgärder och att det återstår att se vad som händer med sysselsättningen och ekonomin på längre sikt, säger Malin Weijmer, Kulturanalys Norden.

Kultursektorns kris under pandemin blottlade strukturella problem som i grunden handlar om kulturskapares långsiktiga ekonomiska villkor. Större institutionella verksamheter kunde många gånger tillfälligt stärka sin ekonomi under pandemin medan frilansade kulturskapare har tagit stora individuella risker.

 
-Utredningen, och pandemin, synliggör brister i systemet kring kulturskapares arbetsvillkor och ekonomisk otrygghet. Här finns gemensamma erfarenheter av utsatthet, och att falla mellan stolarna när krisstöd sattes in, säger Malin Weijmer, Kulturanalys Norden. 
 

Kultursektorns heterogenitet har gjort att den ekonomiska situationen inom olika kulturbranscher tedde sig väldigt olika i relation till tillgängliga stöd och dessas kriterier. 

I hög utsträckning har kulturdeltagande kommit upp till nivåer som var innan pandemin. Men inom vissa åldersgrupper har man inte hittat tillbaka fullt ut, vilket kan tolkas som kvardröjande effekter av restriktionerna som utfärdades på publika aktiviteter. 
Trots många exempel på en snabb omställning till digitala kulturaktiviteter, var det inte alla som hade resurser att anpassa verksamheten till de nya förutsättningarna. Alla hade inte heller en vana av att ta del av kultur i det digitala formatet. 

- Covid-19-pandemin skjutsade fram andra sätt för distribution av konstformer och synliggjort vad det betyder att träffas live eller digitalt. Vissa konstformer som ljudböcker och musik kan enklare tillgodogöras digital medan andra former som teater och bildkonst inte fungerar på samma sätt. Den digitala formen ger också förutsättningar för nya former av konstnärliga uttryck och nu kommer AI  stort, säger Maria Hirvi-Ijäs.
 

Skillnaderna mellan olika produktions- och distributionsmodeller synliggjordes bland annat genom olika ekonomiska möjligheter att dra nytta av digitaliseringen under pandemin. 

Rapporten från Kulturanalys Norden har tagits fram av Kulturpolitiska forskningsstiftelsen Cupore, på uppdrag av Nordiska ministerrådet.