Bárður Oskarsson

Kaninerna håller på att bli riktig trötta på att dela sitt härliga gräs med de dumma hundarna. Förutom att hundarna bajsar överallt, så kan de inte låta bli att jaga kaninerna - det är helt enkelt något som deras huvud säger att de ska göra. Det är inte lätt för små kaniner att säga ifrån till en hund, men de kommer på en verkligt finurlig lösning. Äntligen har de lugn och ro, men vad är det som sker med gräset? Kan det verkligen stämma att det goda gräset inte kan klara sig utan de dumma hundarna? 

Illustrationerna är i Oskarssons karaktäristiska stil: en minimalistisk och finkänslig linje med stort uttryck och mycket humor. I denna bok tillåter Oskarsson sig lite mer när det gäller färgbruk, himlen är vackert akvarellblå och det goda gräset, som är stridens kärna, skildras med färger och detaljer. Omgivningen är allmän, utan några som helst nationella kännetecken, i likhet med Oskarssons andra bilderböcker, så historien kan utspela sig var som helst.

Bárður Oskarsson behandlar ofta etiska utmaningar och existentiella frågor i sina bilderböcker. Med Stríðið um tað góða grasið ("Kampen om det goda gräset”) berättar Oskarsson en högst aktuell historia om problematisk samexistens.

Hans personer är oftast djur, dock utrustade med igenkännbara mänskliga egenskaper, känslor och handlingsmönster. I detta fall är de fysiskt svagare kaninerna mänskliggjorda i högre grad än hundarna. De är således i stånd till att utföra listiga planer och reflekterar över sammanhang, medan hundarna beter sig mer som djur i allmänhet. Konsekvensen är att läsaren i hög grad identifierar sig med kaninerna, sympatierna ligger odelat hos de stackars gnagarna, som framställas med rörande sårbarhet och en osäkerhet, som efterhand slår över i aggression och trotsig handlingskraft. Läsaren förstår helt och hållet deras frustration och imponeras av deras mod och kompetens, men tvingas också ta ställning till huruvida deras strategi egentligen var lyckad eller inte. Historien uppmanar till eftertänksamhet genom att visa sammanhanget mellan rädsla och aggression och genom att blottlägga nackdelarna med förställd styrka och konstlad farlighet. Samtidigt sätter den provocerande frågetecken vid den självklara känslan av berättigande som ofta tycks falla sig naturligt för oss.

Boken kan ses som en varning för kortsiktiga och enkla lösningar på konflikter: Det som till en början verkar vara en smart och väl genomtänkt plan, kan snabbt få oförutsedda konsekvenser. Kaninerna måste i varje fall erkänna att man kan bli tvungen att ta det onda med det goda och att det kanske ligger något i att ingenting är så dåligt, att det inte också innebär något bra.

Bárður Oskarsson (född 1972 i Tórshavn) är bilderboksförfattare, illustratör och konstnär. Han debuterade som barnboksförfattare 2004 med boken Ein hundur, ein ketta og ein mús (En hund, en katt och en mus, Kabusa Böcker 2015, övers. Kerstin Aronsson) som har översatts och blivit väl mottagen i flera länder. Debutboken fick Västnordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2006 och samma år blev den inkluderad som “Special Mention” i International Children's Digital Librarys White Ravens-katalog. Stríðið um tað góða grasið fick samma heder 2013. Oskarssons böcker har översatts till danska, norska, svenska, isländska, engelska, franska, tyska och tjeckiska. Han har mottagit flera priser och utmärkelser, bl.a. fick han 2013 LUCHS-Preis für Kinder- und Jugendliteratur för Hin flata kaninin (på tyska Das platte kaninchen; Den platta kaninen, Kabusa Böcker 2015, övers. Kerstin Aronsson), som också var nominerad till Nordiska rådets barnlitteraturpris 2014. Senast har han fått den färöiska kulturfondens årslegat 2015 och är nominerad till det svenska Peter Pan-priset 2016 för En hund, en katt och en mus.