Jens Mattsson & Jenny Lucander (ill.)

Jens Mattsson & Jenny Lucander
Fotograf
Jose Figueroa & Niklas Sandström
Jens Mattsson & Jenny Lucander (ill.): Vi är Lajon! Bilderbok, Förlaget M, 2019. Nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2020.

Två bröder jagar på savannen. De är farliga ”lajon” som smyger knäpptyst så mammagasellen och pappagnun ingenting märker. Ibland ligger de bara i en lajonhög och latar sig. Men i våningssängens undre del blir det stilla, då storebror blir sjuk och bara orkar ryta svagt. Genom brödernas gemensamma lekvärld gestaltar Jens Mattsson och Jenny Lucander i bilderboken Vi är Lajon! (2019) hur en lillebror tampas med att acceptera att en allvarlig sjukdom (läs: cancer) slagit klorna i hans bror. Leken tröstar i den svåra situationen: ”Jag får klättra över gallret och ligga bredvid. Mamma och pappa håller varsin tass. Jag gör klor med fingrarna mot min brors arm och morrar. Vi är lajon, viskar han. Jag nickar. Snart ska vi gå på jakt igen.” Lajon vill inte sitta fast i slangar och dropp, de jagar fram genom sjukhuskorridorerna där deras byten är en tantzebra med rullator och en gubbflodhäst med sjukhuspyjamas: ”Sen fångar vi en gubbflodhäst med pyjamas och bandage om huvudet. Han piper skräckslaget när vi lajonvrålar och sliter honom i stycken. Flodhästar är bra, de känner rädsla ordentligt.” Boken berör det svåraste, ett barn som insjuknar och dör. Berättelsen gestaltar både humoristiskt och berörande i ömsom grannorange, ömsom bleklila färger hur lek fungerar läkande. Lucanders stil är omisskännlig, laborerande med perspektiv och träffsäker i persongestaltningen. Mattssons text är känslig, varierad, driven: ”Mamma darrar som om hon fryser. Pappa ställer i ordning blommorna, fast att de redan är fina.” Texten är välavvägd samt lämnar generöst med utrymme för bildberättandet om hur sjukdom ritar om familjekartan. Genom jag-perspektivet lyfts barnets lekvärld i förgrunden, medan bilderna visar de vuxnas vånda kring att vårda ett dödssjukt barn. Boken ställer sig resolut på barnets sida och försvarar barnets rätt till lek. Slutet är osockrat med eftersättsbladets verkningsfulla vision av två lajon som igen leker ihop, som ett nytt Nangijala i en gripande skildring av broderskärlek. Tröst finns intecknad. Som bokföremål är boken utsökt med ett landskapsformat som ger fritt spelrum för lajonlek på fantasisavanner och i sjukhuskorridorer, med rörelse och dramatik samt kontemplativa vilopunkter. Mitt i sorgen är boken hoppfull. Också det svåraste kan gestaltas i knallorange.

Boken har publicerats av finlandssvenska Förlaget, känt för sina högklassiga bilderböcker av en konstnärlig kvalitet och har även utkommit hos Natur & Kultur i Sverige. Den är ett lysande exempel på nordiskt samarbete på bilderboksarenan.

Jens Mattsson är svensk barnboksredaktör och barnboksbibliotekarie bosatt i Lund. Vi är Lajon! är hans debut. Jenny Lucander är finlandssvensk illustratör bosatt i Helsingfors. I februari 2019 erhöll Vi är Lajon! Svenska litteratursällskapets prestigefulla pris. Lucanders och Minna Lindebergs Vildare, värre, Smilodon nominerades till Runeberg Junior 2017, Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur 2017 samt Rudolf Koivu-priset för vackraste bilderbok 2017. Med Sanna Tahvanainen nominerades Lucanders Dröm om drakar till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur 2016.