Niillas Holmberg

Motivering:

Boka Juolgevuođđu (Fotsålen, under utgivning på det norska på förlaget DAT, översättare Endre Ruset) är som en politisk och listig jojk. Detta är en estetisk diktsamling där både illustrationerna och de välvalda orden bygger en estetik som ger plats för en större tankegång om vilja och kunskap om naturskydd. De underjordiska speglar våra gärningar och gör oss uppmärksamma på dem, så att vi, människorna, är tvungna att förstå vad domen kommer att bli. Boken utmanar till eftertanke. Vi måste tänka över vilka stigar våra fotsulor trampar på, eftersom fötterna är de som vi berör jorden med, jorden som vi ska värna om.

Grammatiken och somliga av beteckningarna i boken är sammansatta nykonstruktioner, som till exempel ordet vearbbáska. De symboliserar aktiviteterna, syftet, meningarna och det politiska som sker nu.

Illustrationerna i verket skapar en stig, en kraftig obruten linje som blir till en cirkel typisk för urfolks holistiska tankegång om att allt hör ihop. De kan också verka som en musikalisk stig, och ger melodi till texterna och tillfredsställer läsarens blick. Symboliken är hård i sina utmaningar, med björkar som måste bära tyngden av det naturen har fått tåla, och Hamlet som frågar vem som äger rättigheterna och hur de ursprungligen har erhållits. Under dikternas bildkonst finns det ord som påminner oss om att lyssna till jordens hjärta. Illustrationerna tillsammans med färganvändningen på boksidorna utgör en dramaturgi som får boken att både behöva och kräva sin tid. Boken i sig ger längtan efter självbestämmanderätt, ansträngning och utförande.

Diktsamlingen bygger på symboler och språkbilder som visar samhörighet med jorden och vilka utmaningar skyddet av naturen innebär. Boken säger att vi måste vända tillbaka till jorden, eftersom fötterna är de som har kontakt med den. På fötterna har vi skodon och samiska näbbskor, och en av de starkaste symbolerna i boken är just fotsulornas beröring av jorden. Jordens emotioner dras fram – jorden gråter och visar vad den känner.

Det är möjligt, som boken säger, att vi måste vända tillbaka till det som har varit i begynnelsen: våra fötter. Och vi måste visa mindre respekt för bokens centrala gestalt: skomakaren som tillverkar och säljer skor. För oavsett hur bra och bekväma de är, så hindrar de fotsulorna från att ha kontakt med och kommunicera med jorden.