Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Våren 2012 insjuknar Tom Malmquists flickvän Karin hastigt i vad som visar sig vara akut leukemi. Hon är då gravid i åttonde månaden med parets första barn. Barnet överlever, men inte Karin. Efter några febriga veckor, då han förtvivlat sprungit i Karolinska sjukhusets kulvertar mellan neonatalen och intensivvårdsavdelningen, måste Tom lämna sjukhuset – med sin nyfödda dotter Livia, men utan den människa han delat sitt liv med i tio år. Och snart ska också Toms pappa, den legendariske sportjournalisten Thomas ”Malmen” Malmquist, dö.

I varje ögonblick är vi fortfarande vi liv är en sorgebok, och en kärlekshistoria. Det är en bok om döden, och allt det mörka och absurda som följer i dess fotspår: om sorgen, ilskan, förvirringen, rädslan. Det är en berättelse om manlighet, om manlighetens begränsningar och krav på styrka, dess känslomässiga afasi. Men det är också en berättelse om den djupa, varaktiga vardagskärleken, om livets bräcklighet, värdet av den små ögonblicken och den tid vi trots allt har tillsammans.

Malmquist skriver rakt, naket och nära om sorgens alla sidor, från den inledande, närmast maniskt detaljerade skildringen av Karins dödskamp till slutets självreflekterande fadersspegling. Det är en käftsmäll till bok, som drabbar en som starkast i detaljerna: skildringen av den absurda byråkratin som är följden av att Tom inte officiellt hunnit erkänna faderskapet till ”flickebarnet Lagerlöf”. Vreden Tom riktar mot sin mamma när hon beskurit en av Karins pelargoner utan att fråga honom först. Minnesbilden av Karin som målar sina tånaglar och kollar på ett humorprogram bara några dagar innan hon tas in på sjukhus för att aldrig återvända. Kassarna med bebiskläder som väller in från välvilliga men handfallna vänner och bekanta och blir till torn i lägenheten.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är inte bara en emotionellt drabbande bok, den är också ett stycke virtuos prosa, språkligt laddad och strukturellt komplex. Att skriva om den privata sorgen är svårt, att samtidigt ta ett stilistiskt helhetsgrepp är svårare – att göra det så bra som Malmquist gjort är inget mindre än en litterär triumf. Variationerna i stil och tempo som speglar sorgeårets olika faser – den akuta chocken, den avgrundsdjupa sorgen, den surrealistiska återkomsten till världen utanför sjukhuset, den långsamma vägen tillbaka som börjar en solig förmiddag på förskolans gård – liksom hur han bygger upp texten kring kroppens fem sinnen är exempel på de verktyg han använder sig av för att strukturera den bok som annars hade kunnat implodera under tyngden från sitt eget ämne. Stilen är genomgående avskalad, naturalistisk, osentimental men alltid genomlyst av en poetisk kraft, en skärpning av perceptionen, en lågmäld viskning om det eviga bortom det enskilda.

Tom Malmquist (1978) är poet och musiker. Han har tidigare gett ut diktsamlingarna Sudden death (2007) och Fadersmjölken (2009). Med I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, som under året mötts av ett enormt gensvar från såväl kritiker som publik, har han åstadkommit en av de starkaste böckerna om sorg som skrivits på svenska språket.