Adam O.
Den rustne verden (”Den rostiga världen”, inte översatt till svenska) är ett genuint ekokritiskt framtidsepos.
Verket står solitt planterat i sin samtid: På innehållssidan med en röntgenblick på framtiden – samtidigt dystert och fullt av Greta Thunberg-aktivistiskt hopp. Och formmässigt med ett genomarbetat universum – komplett med allt från invecklade maktstrukturer till fantasifulla teknologiska uppfinningar.
Danmark är en sophög av skrot och plastsörja, och invånarna är klimatflyktingar bosatta på Grönland under en enorm plexiglaskupol respektive i Malmö. Fyra syskon utgör det lilla kollektivet av huvudpersoner genom vilka vi upplever det hela. Ramona, Bowie, Peter och Lærke lever en trygg och behaglig tillvaro i Nya Köpenhamn med föräldrar som har fasta jobb vid positivitetsministeriet. När de är på väg till Sverige för att besöka sin morfar, störtar jetboten ner i skrotlandet Danmark. På resan genom det farliga landskapet lär de sig att allting inte är som det ser ut från det skyddade liv de dittills har levt.
De fyra syskonen kämpar för klimat och rättvisa mot bland annat kamprobotar och cyniska mediestjärnor. De möter självklart också goda människor – och robotar, bland annat den älskliga pensionerade minroboten Skrot, som blir en vän i nöden.
Böckerna präglas av ett stort språkligt överflöd och en uttalat humoristisk känsla mitt i den annars kylslagna världen. Historien är hårresande spännande och samtidigt rörande, i synnerhet i barnens relationer till robotarna, varandra och den krets av medaktivister, som efterhand byggs upp omkring dem. Den relativt oerfarna författaren Adam O. skapar ett förståeligt mikrokosmos, som speglar allt det vi känner från vår vardag: skräp, falska nyheter och osunda monopol. Språket är skarpt och samtidig lekande lätt, och blir därför aldrig en ”metallisk stämma” i den härligt konfronterande och civilisationskritiska sci-fi-berättelsen i ögonhöjd med målgruppen.
Varje kapitel inleds med en illustration gjord av författaren själv, som ursprungligen är serietecknare. Illustrationerna har så också ett omisskännligt serieartat uttryck med tydliga konturer och dramatiska synvinklar. De understryker stämningen av människans litenhet inför ett stort system av skräp och cynism. Desto mer markant upplevs slutillustrationen, där Ramona och Skrot med väldig kraft stiger igenom en mur och närmast rakt in i rummet hos läsaren! Här signaleras hopp och handlingskraft.
Adam O. skriver övertygande om hopp i en värld som annars har släckt ljuset. Han gör det med något alldeles speciellt på hjärtat.