Indholdet er ikke tilgængeligt på dit valgte sprog. Vi viser det istedet på Svensk.

Dråpet (Drabet)

Per Fly
Fotograf
Per Morten Abrahamsen
Nordiska rådets filmpris 2005 går till Per Flys film Dråpet (Drabet) som producerats av Ib Tardini från Zentropa Entertainments och skrivits av Kim Leona, Dorte Høgh, Mogens Rukov och Per Fly.

Dråpet var en av de åtta långfilmer och två dokumentärer som nominerats till priset. Jurymedlemmarna från alla nordiska länder motiverade sitt val med att Dråpet är en stor nordisk film som från hjärtat berättar om tidlösa frågor men som gör det på ett språk som tillhör vår egen tid och på egna villkor.

Dråpet är den sista delen i Flys trilogi om det klasspräglade danska samhället. Efter att ha beskrivit underklassen i Bänken (Bænken) och överklassen i Arvet (Arven) tog Fly an medelklassen.

I Dråpet följs en 52-årig lärare, Carsten (Jesper Christensen). Han är gift, har en son och ett förhållande med en tidigare elev, Pil (Beate Bille), en extrem vänsteraktivist.

En natt deltar Pil i en räd som går galet och en polisman dödas. När Pil arresteras lämnar Carsten sin chockade fru för att stöda Pil. Men en polis har dött och två familjer förstörs.

I huvudrollerna ses Jesper Christensen, Beate Bille, Charlotte Fich och Pernilla August. Dråpet har producerats av Zentropa Entertainments och den distribueras i Danmark av Nordisk Film och internationellt av Trust Film Sales.

Dess internationella premiär var på filmfestivalen i San Sebastian och Dråpet fortsätter sin rundtur på internationella festivaler.

Per Fly, Kim Leona och Lars Kjeldgaard håller som bäst på att skriva Seks liv, en TV-serie på 6 x 60 minuter, som Ib Tardini och Zentropa Entertainments producerar för danska DR. Motiveringen i sin helhet: Kan höga ideal rättfärdiga brott? Utan att fördöma eller rentvå karaktärerna visar Dråpet att en handling alltid har följder. Filmen fokuserar på avståndet mellan abstrakta koncept och det verkliga livet.

Den skapar ett universellt porträtt av en man som gått vilse i medelåldern och som måste göra vissa tuffa moraliska val för att kunna leva med sig själv. Filmen går igenom ett helt register av realism, berättar en tuff historia på ett enkelt sätt utan att kompromettera dess komplexitet.

Varje dilemma visas klart i det kalla ljuset av ett dråp som inte kan tas tillbaka men som kan sonas. Dråpet är en sober film om att ta ansvar och följa sitt samvete. Filmen strider mot pragmatism och förtryck men belyser behovet av mänskligt engagemang.

Detta är en stor nordisk film som från hjärtat berättar om tidlösa frågor men som gör det på ett språk som tillhör vår egen tid och på egna villkor.