Johanne Lykke Holm

Johanne Lykke Holms drömskt atmosfäriska roman skildrar en grupp flickor eller unga kvinnor som säsongsarbetar på ett bergshotell ovanför den fiktiva italienska byn Strega. Varje dag blir rum vädrade och lakan strukna för gäster som aldrig anländer; och i den gemensamma roll som flickorna skolas in i blir gränsen mellan dem otydlig. Rutinerna avbryts av utflykter – utforskningar av ett inre och yttre som är organiskt vibrerande, gotiskt hotfullt, sinnligt intensivt. Kulmen är en ödesdiger fest, regisserad av samma stränga överordnade som överser det dagliga arbetet. 

På ett sätt är det avskilda hotellet (liksom hos en Thomas Mann eller en Stephen King) en plats dit världen och tiden utanför inte når. Det är istället det förgångnas normer eller mytens arketypiska tidlöshet som iscensätts: ceremonier att förföras av, eller försöka fly ifrån. På ett annat sätt är hotellets ondska också världens. I centrum finns visionen av en ung kvinnas död (ett motiv lika ofta estetiserat i efterromantisk poesi som i nutida populärkultur) som evig övergångsrit, som något som alltid händer/hotar att hända/redan har hänt: ”Vi visste att en flickas liv när som helst kan förvandlas till brottsplats.” 

Att författaren arbetar med motiv som dessa är oräddhet, inte brist på originalitet, och det som ger dem nytt liv är Lykke Holms nyktert hallucinatoriska prosa, som ständigt överraskar med oväntade ordval och utsagor. Det övernaturliga tränger in i det vardagliga genom ett stimulerande hämningslöst bildspråk: ”En gardin vällde fram genom ett öppet fönster, som ektoplasma.” Så frambesvärjer Lykke Holm i denna ovanligt vackra roman inte bara en flickvärld fylld av helighet och hemlighet, utan visar på möjligheten av en annan och mindre romantisk romantik: återförtrollad, men också illusionslös.

Johanne Lykke Holm är född 1987 och har tidigare givit ut Natten som föregick denna dag. Hon är också verksam som översättare från danska, och driver tillsammans med Olga Ravn skrivarkursen Hekseskolen i Köpenhamn.