Sissal Kampmann
Sunnudagsland (”Söndagsland”) är förlagd till Vestmanna kommun på Färöarna, där diktaren, Sissal Kampmann (f. 1974), är uppvuxen. Efter 24 år, som hon tillbringat mestadels i Köpenhamn och i Tórshavn, flyttar hon tillbaka till den lilla hemstaden för att vistas där en tid. Den här vistelsen utgör ramen för diktsamlingen, vars titel hänvisar till mördande tråkiga söndagar i en förort, men Sunnudagsland betecknar även det speciella tillstånd av ensamhet, tristess och existentiell kris, som bokens diktarjag tycks befinna sig i.
Sunnudagsland är en både saklig och melankolisk bok, präglad av längtan och en känsla av att vara utanför, med futila beskrivningar av det långsamma, men ofrånkomliga förfallet. Som i en förfallets fenomenologi kretsar flera av dikterna kring vanskötsel och stagnation på orten med minnesglimtar från ett liv som fanns där en gång. Beskrivningarna kännetecknas av en genomgripande känsla av främlingskap, även i förhållande till det bekanta. Tiden, landskapet och vädret registreras minutiöst av diktarjaget, som torrt och självironiskt konstaterar att hon har blivit en kvinna som undersöker väderutsikterna flera gånger om dagen.
Ljuset har stor betydelse i diktsamlingen, som har vintersolståndet, årets kortaste dag, som mittpunkt. Ordet söndag härstammar som känt från det gammalnordiska ordet sunnudagr, som betyder soldag. Men ironiskt nog är de tvungna att vänta på solen, som uppenbart är uppskjuten på obestämd tid i Söndagslandet, där storm och mörker råder, där klockan ringer ljudlöst, och där vägen ned till staden är sollös, månlös och stjärnlös.
Vädret spelar en väsentlig roll, och dåligt väder med snö, slask, regn, storm och mörker får diktarjaget att helt tappa orienteringen och känslan för veckodagarna, och sliter dessutom på husen och hustaken. Det råder överlag ett genomgripande sönderfall med fukt och röta, slitage och patina som ständigt framhävs i den konkreta fysiska världen, som används som ett slags ekorum för diktarjagets upplevelse av världen.
Vi anar konturerna av ett omkringliggande samhälle, men även om vi hör om både ett ”vi” och ett ”du”, upplever vi inga andra människor i boken utöver diktarjaget, som verkar befinna sig i ett lufttomt och klaustrofobiskt rum. I 54 lyriska texter upplever vi ett förlopp som utspelar sig från den tidiga hösten till den första dagen av det nya året, när diktarjaget igen lämnar Söndagslandet. Boken är komponerad i en sammanhängande, uppåtgående rörelse från den inledande fasen, när en tankbil strävar uppför en backe, och till slutet, när flyget lyfter med diktarjaget ombord, och det åter är ordning på saker och ting med en pilot som styr efter en kompass.
Sunnudagsland är Sissal Kampmanns femte diktsamling. Hon debuterade 2011 med diktsamlingen Ravnar á ljóðleysum flogi – yrkingar úr uppgongdini (”Korpar flyger ljudlöst - dikter från uppgången”) som hon fick Klaus Rifbjergs debutantpris för. Därefter har hon gett ut fyra diktsamlingar som har bekräftat hennes position som en av den färöiska lyrikens nya, starka röster.