Bolatta Silis-Høegh

Bolatta Silis-Høegh
Photographer
Petra Kleis
Bolatta Silis-Høegh: Aima Qaqqap Arnaalu. Bilderbok, Milik Publishing, 2020. Nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2021.

Aima går i andra klass och har kommit överens med sin bästa väninna Mathilda att följas åt hem från skolan. De två flickorna tar inte den rakaste vägen, som det annars var avtalat med Aimas mor. Först ska det busas lite, och så blir de två tjejerna vinkade in på besök hos Fjällets Moder, som Aima i sitt stilla sinne döper Mathildas farmor. Farmor har en stor, rund mage och en ännu större rumpa, och när hon skrattar, skakar hela fjället. Aimas mamma hinner bli orolig, eftersom Aima inte kommer hem som avtalat.

Aima Qaqqap Arnaalu (”Aima möter Fjällets Moder”, inte översatt till svenska) är en fin bilderbok för 4–8-åringar, som kan identifiera sig med behovet att vara på egen hand, spänningen med att göra något lite förbjudet och njutningen av att bli bortskämd hos farmor och fullständigt glömma tiden.

Vi mötte Bolatta Silis-Høeghs lilla, häftiga Aima första gången 2010, när hon skulle börja i skolan och drömde om vad hon vill bli när hon blir stor. 2014 fick Aima en glad fantasivän, som höll henne vaken var eviga kväll – till hennes föräldrars stora förtrytelse.  AIMA qaa schhh! var nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2016.

Bolatta Silis-Høegh har under tiden etablerat sig som en av Grönlands framstående bildkonstnärer, och lyckligtvis har hon kvar nyckeln till sin barndoms värld på södra Grönland, därifrån inspirationen till de finurliga berättelserna om flickan Aima är hämtad. Illustrationerna är en blandning av akvarell, foto och collage, och det lite skeva visuella uttrycket passar bra till textens språkliga finurligheter. Bolatta Silis-Høeghs bilderböcker visar i bokstavligaste bemärkelse världen upplevd i barnhöjd, för det enda man ser av de vuxna är deras ben.

En så härlig bok (…). Det hela skimrar av snöflingor och livsglädje.

Politiken

Det är essensen i tidningen Politikens recension av Aima Qaqqap Arnaalu – och det säger faktiskt allt!