Politik

Hans Wallmark
Fotograf
Morten Brakestad/norden.org
De nordiska länderna har en lång tradition av demokrati med utbredd jämställdhet. Alla fem länder har så kallad negativ parlamentarism, högt valdeltagande – och låg korruption.

I början av 1900-talet blev de nordiska länderna gradvis mer och mer demokratiserade. Sverige, Danmark och Norge är konstitutionella monarkier med ett kungligt statsöverhuvud, medan Finland och Island är republiker med en president som statsöverhuvud.

De skandinaviska monarkerna har ingen politisk makt, men både det norska och det danska statsöverhuvudet deltar i statsråd med landets regering och skriver under alla landets lagar. Inte heller adeln i Danmark och Sverige har något politiskt inflytande. De är i dag helt integrerade i det borgerliga samhällsskiktet.

På Island är presidenten representativt statsöverhuvud i likhet med de skandinaviska monarkerna. Finlands president, däremot, har ett inflytande på landets utrikespolitik, militära frågor och utnämningen av vissa tjänstemän.

Makten i de nordiska länderna är tredelad med en lagstiftande, en dömande och en verkställande makt. Vissa kallar den fria pressen för ländernas ”fjärde statsmakt”. Man tar krafttag mot bedrägerier, och länderna i Norden ligger högt på listan över de minst korrupta i världen. 

Parlament och regeringar

I Norden har alla länder folkstyre i form av parlamentarism. Makten ligger hos majoriteten i parlamentet. En regering måste inte vara i majoritet, utan kan förhandla sig till en majoritet från fall till fall. Minoritetsregeringar har varit vanliga i Norden. En regering i ett nordiskt land kan bara bli sittande vid makten så länge en majoritet i parlamentet godtar den. Det krävs alltså inte att en majoritet i parlamentet aktivt stödjer regeringen, utan bara att en majoritet inte aktivt går emot den. Detta kallas negativ parlamentarism.

De nordiska parlamenten har olika namn och olika antal medlemmar. Det danska Folketinget har 179 ledamöter inklusive två representanter från Färoarna och två från Grönland.

Finlands riksdag har 200 ledamöter inklusive en representant från Åland. Islands Allting har 63 ledamöter, Norges Storting 169 ledamöter och Sveriges riksdag 349 ledamöter.

Lagtinget på Färöarna har 33 ledamöter, Grönlands Landsting 31 ledamöter och Lagtinget på Åland 30 ledamöter.

Rösträttsåldern i de nordiska länderna är 18 år.

Utbredd jämställdhet

Redan 1862 fick vissa kvinnor i Sverige rösträtt i lokala val. I Finland fick kvinnor rösträtt 1906, i Sverige 1909, i Norge 1913, medan Danmark (och Island) följde efter 1915. Alla fem nordiska länder var därmed bland de första i världen att ge kvinnor rösträtt. I Schweiz, till exempel, fick kvinnor rösträtt först 1971.

Kvinnors rösträtt har varit en viktig hörnsten i utvecklingen av jämställdhet i Norden. Både Island och Finland har haft kvinnliga presidenter, och både Norge, Island och Danmark har haft kvinnliga statsministrar. Danmark har dessutom sedan 1972 haft ett kvinnligt statsöverhuvud i form av drottning Margrethe II.

Andelen kvinnor i de nordiska parlamenten är bland de högsta i världen.

Högt valdeltagande

De nordiska länderna ligger över genomsnittet i världen när det gäller valdeltagande, men valdeltagandet i parlamentsvalen i Norden varierar mellan länderna.

Endast landets medborgare kan rösta i parlamentsvalen i Norden och länderna har olika krav på boende. Nordiska medborgare som bor i andra nordiska länder får dock rösta i kommunalvalen i landet de bor i. Men det är skillnad på hur länge du måste ha bott i landet för att få rösta.

Nordisk utrikespolitik

Danmark har varit medlem i EG/EU sedan 1973, medan Finland, Åland och Sverige blev medlemmar i EU 1995. Norge, Island, Färöarna och Grönland är inte medlemmar i EU, men ingår i EU:s inre marknad, det så kallade EES (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet).

Danmark, Island och Norge har redan från starten 1949 varit medlemmar i den nordatlantiska försvarspakten Nato, medan Finland och Sverige har hållit sig neutrala och utanför försvarsalliansen.

Gemensamt för alla de nordiska länderna är att de är med i FN, World Trade Organisation (WTO) och OECD, organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

1952 grundades Nordiska rådet. Sedan dess har det funnits ett nära och tillitsfullt politiskt samarbete mellan de fem nordiska länderna och de tre självstyrande områdena.

Mellan parlamenten sker samarbetet i Nordiska rådet och mellan regeringarna i Nordiska ministerrådet.

Förutom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet finns det informella samarbeten mellan de nordiska länderna, inom näringsliv, kulturliv, idrott, utbildning m.m. Nordiskt samarbete är djupt rotat hos befolkningen och det finns en mängd nationella föreningar och organisationer som samarbetar med motsvarande föreningar och organisationer i andra nordiska länder. Det finns en egen förening för medborgare i Norden – Föreningen Norden – som arbetar för att stärka det nordiska samarbetet