260. Magnus Ek (Indlæg)
Tietoja
Herr president! Det är rörande att se den breda enigheten bland Nordiska rådets ledamöter. Oavsett vad vi tycker att vi ska använda skogen till verkar vi vara överens om att det ska finnas en nordisk röst. Jag vill börja med att säga att jag är glad att vi har den samsynen - att när vi möter övriga EU-länder och andra länder i Europa kan ha en nordisk enighet. Jag tror nämligen att vi som faktiskt har majoriteten av Europas skog har lite närmare till detta.
Det finns dock två saker som oroar mig lite under den här debatten och som jag känner att jag vill markera mot och poängtera. Det första är att vi när vi pratar om inlagringen också måste kolla på virkesreserven och biomassan. Det finns saker vi inte kan påverka, och det är utsläppen från markhantering. Det gäller till exempel markberedning när vi är i början av en planteringsprocess eller när vi ändrar markanvändningen. Men nu i dagarna när Södra Skogsägarna är hemma på min gård i Sverige och avverkar skog vet jag att jag under min livstid förmodligen kommer att inte bara plantera utan också röja och gallra två gånger. Det påverkar också virkesmassan vi har, och därför är det viktigt att vi tänker på att en del av inlagringen handlar just om att skogen är brukad. Det är då vi verkligen får en ökad virkesreserv, och det påverkar inlagringen.
Det andra som har kommit från den här talarstolen, och som jag tror är väldigt välment, handlar om vad skogen används till efter att den är avverkad. Där ska vi komma ihåg att även om vi menar väl behöver det inte falla väl ut. När min skogsägarförening, Södra Skogsägarna, nu gör miljardinvesteringar i förnybar energi från skogsresurser är den fri att göra det. Men har vi ett system där politikerna avgör hur mycket skogsmassa som ska användas till vad är man också låst i framtidsinvesteringar som kan vara svåra att överblicka - investeringar som kan komma om tio, femton eller tjugo år. Där bör vi politiker backa och lita på att detta sköts om vi bara sätter upp ett bra ramverk.