Jonas Eika
Motivering:
Jonas Eika debuterade 2015 med Lageret Huset Marie, en roman som handlar om att nattarbeta på ett högteknologiskt nonfood-lager. Boken är en arbetsplatsroman, kombinerad med en annan roman som handlar om att vara mycket, mycket förälskad. Det var en otroligt fin debut.
2018 utkom Eikas andra bok. Efter solen är en novellsamling som består av fyra längre berättelser: ”Alvin”, ”Bad Mexican Dog”, som har två åtskilda delar, ”Rachel, Nevada” och ”Mig, Rory og Aurora”. Var och en av berättelserna är överraskande och överrumplande, och novellerna markerar ett spännande nytt genombrott i dansk litteratur. Historierna är oförutsägbara och det är en osedvanlig drive i dem – läsaren dras helt enkelt med in i en annan värld, där man inte vet vad som väntar runt nästa hörn. Det är det ena. Det andra är att boken är uppfriskande skarpt och väl skriven – bildstarkt skriven. Bilderna skjuter hela tiden skott i nya vindlingar och skapar sammanhang, men man kan inte förutsäga vart det leder. Berättelserna är förankrade i en på sätt och vis igenkännlig verklighet. De äger rum i Köpenhamn, i Mexico, i London, i Nevada och handlar om finansspekulanter, hemlösa pojkar som arbetar som beach boys på en dyr resort i Cancun, missbrukare och folk som tror på rymdvarelser. Alltsammans är sådant som finns, men novellernas realism har magiska element i och med att texterna hela tiden utvidgar läsarens varseblivning. Det man kan se, det man kan känna, tas ett steg vidare. Därför finns det inslag som verkar icke-realistiska, men som egentligen är mer av en utvidgning av förnimmelsefältet. Det sensoriska tar överlag mycket plats. Det är många lukter, ljud, smaker, känslor och syner i boken. Texten är full av en energi som också är erotisk, sexuell.
Efter solen är en bok där man märker av den globala kristiden. Utnyttjande och olikhet, hopplösa villkor och våldsamma, mörka erfarenheter är viktiga delar av ämnet i den. Trots det känner man en hoppfullhet när det gäller möjligheten till förändring. Att en annan värld faktiskt är möjlig och att den världen kanske redan är här, men kräver att bli kallad till liv och vecklas ut. Om det stämmer att språket är fossil poesi så verkställer Efter solen en intensiv och hållbar utvinning av språkets bränsle, som i sig själv är betagande. Men boken sätter också en ny, bekräftande ton i litteraturen som arbetar med frågorna som ingen kan undkomma: Verkningarna av den globala olikheten, den globala uppvärmningen och alla de övriga kriser som vår värld är full av.
Efter solen har mottagit de danska skönlitterära författarnas pris Den svære Toer, Montanas litteraturpris och Michael Strunge-priset.