187. Kjell-Arne Ottosson (Spørgsmål)

President! Jag har flera hattar på mig, även Gränshindergruppens och än så länge Gränshinderrådets. Men man har beslutat att undertecknad sparkas ut från Gränshinderrådet från och med nyår och därmed även från Nordiska rådet. Vi har alltså inte längre representation i Gränshinderrådet efter nyår – så att ni vet det.

Tack till Morten för din redogörelse! Det är glädjande att det svenska ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet inför året har aviserat att man skulle fokusera på det som är Nordiska rådets kärna, nämligen gränshinderarbetet. Man skulle också accelerera arbetet. Resultatet av accelerationen har vi inte fått ta del av förrän nu. Ordet acceleration är rätt intressant, för det kan brukas både positivt och negativt. Om man gasar en bil accelererar man. Bromsar man bilen accelererar man också, men det är en negativ acceleration. Vad man än gör har man alltså uppnått målet; man har på något sätt accelererat. Ordförandeskapet har lyckats oavsett vad.

Jag vill lyfta fram några kommentarer som vi har i redogörelsen kopplat till visionen. Precis om Morten Dahlin nämnde i sitt anförande är det nio gränshinder som har avklarats under året. Men det är bara två av dem som är lösta. De andra sju är avskrivna. Men de sju avskrivna är ju fortfarande gränshinder, och de ligger fortfarande kvar. Finns det någon ambition från länderna att få de här hindren lösta? Bevakas hindren, så att det kan finnas möjligheter att lösa dem om lagar ändras eller om det kommer andra regeringar med andra ambitioner? Vi måste ändå sträva mot att inte avskriva gränshinder, utan mot att lösa dem.

Morten nämnde det förebyggande arbetet i sitt anförande, så det hoppar jag över. Jag ser att min talartid nu är slut, så jag får avsluta härmed även om jag förstås hade tänkt lyfta frågan om hur samarbetsministrarna ska jobba för att få sina andra ministerkollegor med på banan. Det måste de; annars uppnår vi aldrig visionen.