Nordiskt pantsystem

I samband vid Nordiska rådets möten i oktober 2013 rekommenderade Nordiska rådet regeringarna i Danmark, Sverige, Norge och Finland att samarbeta med de nationella pantorganisationerna kring en ömsesidig utbetalning av pant, och att lägga pant på de burkar som säljs på färjorna mellan länderna.

Nordiska rådet rekommenderade även regeringen i Finland att sluta avtal med Estland, och regeringarna i Danmark och Sverige att sluta avtal med Tyskland, om pant på burkar och PET-flaskor som säljs vid gränshandel. Den danska regeringen var i maj 2015 redo att säga ja till ett avtal med Tyskland om bank pant på burkar köpt i gränshandeln.

Miljö- och naturresursutskottet under Nordiska rådet menar att regeringarna inte tar sitt miljöansvar i denna fråga. Utskottet noterar däremot att regeringarna anser att befintliga pantsystem i Norden är effektiva och välfungerande.

Utskottet noterar att regeringarna i Danmark, Finland, Sverige och Norge ser betydliga utmaningar att igångsätta ett system där pant skulle utbetalas mellan de fyra länderna. Detta med hänsyn till olika valutor, olika reglering och väsentliga skillnader i konstruktioner av pant- och retursystemen.

Utskottet påminner, med hänvisning till kostnads- och intäktsanalysen från Copenhagen Economics, om att cirka 60 miljoner aluminiumburkar per år ingår i gränshandeln mellan de nordiska länderna och att det skulle vara god samhällsekonomi att utveckla ömsesidig utbetalning av pant som omfattar denna volym av värdefulla metaller och därigenom bidrar till mindre nedsmutsning av miljön och minskat utsläpp av växthusgaser.

Handel på färjor som seglar mellan de nordiska länderna och säljer drycker på burk produceras huvudsakligen av producenter som redan är en del av de nordiska ländernas pantsystem. Det rör sig om cirka 60 miljoner burkar om året bara på färjeförbindelsen mellan Finland och Sverige. Utskottet anser därför att det inte finns någon anledning att bagatellisera miljövinsten med att inkludera färjehandeln i pantsystemet. Vidare är det förmodligen tekniskt sett en uppgift som kommer att kunna lösas kostnadseffektivt.

Copenhagen Economics analys från 2013 tar även upp faktumet att överlägset största del av de dryckesförpackningar som inte ingår i pantsystemen köps i Tyskland och Estland, vilket också är bakgrunden till att de nordiska länderna i 2013 beslutade att fokusera på denna problemställning.

Danmark påpekar i augusti 2018 att ärendet har varit i behandling i nordiska ämbetsmannakommittén för miljö- och klimatfrågor (ÄK-MR) den 28 juni 2017, och att länderna konstaterade att det med hänvisning till egna välfungerande pantsystem inte finns förutsättningar för att införa ett gemensamt nordiskt system.

Finland kommenterar i sitt svar i september 2018 att

• Det inte har ansetts vara ändamålsenligt att införa ett samnordiskt pantsystem om man ser till miljökonsekvenserna och de ekonomiska konsekvenserna.
• Det är mer kostnadseffektivt att lösa de uppmärksammade missförhållandena på miljöområdet – såsom nedskräpning – på andra sätt, t.ex. med ett tillräckligt omfattande nätverk av insamlingsställen för förpackningsavfall. Inom t.ex. det finska pantsystemet är det också möjligt att returnera alla aluminiumburkar som köpts utomlands.
• Systemet för separat insamling av förpackningar kommer dessutom att utvecklas ytterligare i enlighet med kraven i EU:s nya avfallsdirektiv och direktivet om förpackningar och förpackningsavfall. Direktivet förutsätter att alla förpackningar, också dryckesförpackningar, omfattas av ett producentansvarssystem före utgången av 2024.

Pågående arbete

Prioriterat av gränshinderrådet 2025.

Sedan de tidigare diskussionerna på nordisk nivå och i Gränshindersammanhang har frågan omfattande behandlats inom EU.

I EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) 2025/40 ingår artiklar om pant- och retursystem (artikel 50 och bilaga X). Medlemsstaterna måste inrätta ett pant- och retursystem för plastflaskor och aluminiumburkar för vissa drycker. En medlemsstat kan på begäran undantas från skyldigheten att inrätta ett pant- och retursystem om den uppfyller målet för separat insamling av de berörda dryckesbehållaren (minst 90 % från början av 2029 och 80 % från och med 2026) på annat sätt.

Målen med att avlägsna hindret kommer till stor utsträckning att uppnås genom EU lagstiftning och de mottagningssystem som redan existerar. Gränshinderrådet har varit i kontakt med Miljöministeriet i Finland som förenar sig om denna synpunkt.

I exempelvis Finland finns ett system med pant som är mera omfattande än det som den nya förordningen förutsätter (eftersom det finländska systemet omfattar flera drycker, såsom vinflaskor och starka alkoholdrycker, samt uttryckligen glasflaskor). Att vara med i pantsystemet är inte obligatoriskt i Finland, utan det baserar sig på att de som är med i pantsystemet befrias från en särskild accis. För dem som inte hör till pantsystemet bärs det upp en accis om 55 cent/ liter.

I bilaga X till nämnda förordning stadgas mera om minimikraven för retursystem, och i bilagans sista sats anges också följande:

Medlemsstater med regioner med hög gränsöverskridande verksamhet ska säkerställa att retursystemen gör det möjligt att samla in förpackningar från andra medlemsstaters retursystem vid utsedda insamlingsplatser och ska sträva efter att möjliggöra returnering av pant som debiterades slutanvändaren vid inköpet av förpackningen. 

När det gäller ett gemensamt nordiskt pantsystem kan konstateras att en del hänt när det gäller omfattningen av gränshandeln och problemets omfattning. I Finland tar alla returautomater emot också burkar för vilka det inte betalas pant, och de kommer till återanvändning.

Hur stort problemet är varierar uppenbarligen litet beroende på acciser och beskattning, samt valutanivåer. Tidigare har gränshandeln varit stor t.ex mellan Tyskland och Danmark, men den anses ha minskat.

I Finland årligen 1,5 miljarder burkar medan de mottagna pantlösa burkarna varit ca 60 miljoner., främst från Estland, men också från annat håll. 

I Finland kan dessutom alla dryckesförpackningar som köpts utomlands (glas- och plastflaskor, metallburkar och flytande kartongförpackningar) återlämnas till separat förpackningsinsamling beroende på material, antingen till fastighetsspecifik insamling eller till punkter, som finns till exempel i anslutning till butiker.