Gränsen för flyktingar - kulturell eller praktisk?

16.11.15 | Nyhet
När de nordiska länderna diskuterar volymer i flyktingfrågan har man helt olika utgångspunkter, menar professor Lars Dencik, som lever i både Danmark och Sverige. I Sverige är det praktiska problem som sätter gränsen. I Danmark däremot finns en oro att danskheten hotas om det kommer många invandrare.

När de nordiska länderna diskuterar volymer i flyktingfrågan har man helt olika utgångspunkter, menar professor Lars Dencik, som lever i både Danmark och Sverige. I Sverige är det praktiska problem som sätter gränsen. I Danmark däremot finns en oro att danskheten hotas om det kommer många invandrare. 

Hur kommer det sig att flyktingmottagandet i Norden ser så olika ut – när länderna har en samsyn i så många andra frågor? Det var en av huvudfrågorna på seminariet Flyktingkrisen och den nordiska solidariteten, som anordnades av Nordiska ministerrådets informationskontor, Norden i Fokus, i Stockholm. Panelen, med forskare och politiker, var överens om att det handlar om ländernas historia och traditioner. 

Lars Dencik, vars föräldrar flydde till Sverige för att komma undan judeförföljelsen under Naziregimen, är professor i socialpsykologi vid Roskilde universitet och upplever stora skillnader mellan sina båda hemländer. 

– I Danmark, där jag bor halva min tid, så är det inte alls husrum och praktiska frågor som är problemet. Det som många är oroliga för är att invandring kan hota danskheten. Det går tillbaka i tiden till föreställningen om vad medborgarskap egentligen består i. Lite enkelt så kan man säga: I Sverige är man svensk om man är svensk medborgare – demos. I Danmark talar man om folkstyre -då är det den danska den etniska gruppen som man syftar på - etnos. 

Juhana Vartiainen, som är riksdagsledamot för Samlingspartiet i Finland, (motsvarar Moderaterna i Sverige) menar att skillnaderna i flyktingmottagandet också kan kopplas till det svenska självförtroendet. Juhana Vartiainen, som tidigare har varit forskningschef på Konjunkturinstitutet i Sverige, tycker att det finns likheter mellan Sverige och USA. 

– Liksom USA så finns i Sverige idén att vi har ett så pass bra samhälle att det går att integrera de som kommer hit också. Jag har tolkat de svenska attityderna utifrån att Sverige har ett förflutet som någon slags stormakt. 

Juhana Vartiainen upplever att det i Finland, liksom i Danmark, finns en rädsla för det främmande och att det påverkar attityden till flyktingar. 

– I Finland har vi tagit emot kring 25 000 personer och ändå är det likadan krisstämning som i Sverige som tar emot så oerhört många fler. Jag tror att det handlar om att det är flyktingar från Mellanöstern, från kulturer som man inte känner till – och man upplever att det är något som hotar våra samhällen.

Berit Berg, professor vid Norges  Teknisk- Naturvetenskapliga Universitet, NTNU, har forskat på migrationsfrågor i över 30 år, och hon poängterar gång på gång under debatten vikten av att inte låta människors rädsla blir det som styr politiken. 

– Vi accepterar det som ett argument – kulturell oro. Finns det empiriskt belägg för det? Nej, det gör ju icke det. Det handlar inte om etniska grupper som kommer att hota danskhet, norskhet, svenskhet och finskhet. Det handlar om helt andra ting, och vi måste våga säga det högt. Vi måste vara tuffare att gå in i debatten – det handlar inte om ett spörsmål om att det inte finns till resurser – det handlar om vilja att ta i bruk de resurserna.

Berit Berg pekar på hur bra det har gått med integrationen av dem som flydde kriget på Balkan och även hur bra det går för dem som kom från Vietnam på 70-talet. Berit Berg lutar sig mot forskning som visar på att på lång sikt har invandring positiv effekt. 

Professor Lars Dencik håller med. 

– Det finns ingenting som mobiliserar människor så mycket som fruktan eller rädsla. 
Det är därför politiker har så stort ansvar. Den rädsla som väcks hos befolkningen. Den måste ju politiker komma till rätta med.

Han uppmanar politiker att visa på möjligheterna med invandringen. 

–Inte minst moderata politiker har ett ansvar att inte spela med på politik som bygger på människors rädsla, och de socialdemokratiska partierna har ju också ett nätverk som måste användas. 

Carina Ohlsson, (S) som bland annat träffar nordiska partivänner i Europarådets parlamentariska församling, säger att de för samtal om dessa saker. 

– Det är inte alltid lätt, det känner jag ju tydligt. Vi möts ändå och pratar. Våga stå upp för det vi tror på och se vad vi ska kunna stå upp för gemensamt. 

Men finns det då inga berättigade skäl att vara orolig för invandringen? Jo, menar paneldeltagarna, om man inte lyckas med integrationen. 

– Det mest explosiva är att ta in människor och sedan inte integrera dem. Det blir en tickande bomb, säger Lars Dencik. 

Han är mycket kritisk till att man i Danmark vill ge lägre ersättning till asylsökande än till andra i Danmark som behöver socialbidrag. En sådan åtgärd är exempel på att hindra integration, menar Dencik. 

Juhana Virtainen menar att sådana olika regelverk knappast kommer att bli aktuella i Finland. 
– Finland är ett väldigt legalistiskt land som inte skulle acceptera olika välfärdslösningar för olika grupper. 

Själv är han däremot positiv till lägre lägstalöner för att underlätta för invandrargrupper med låg utbildning och bristande språkkunskaper att komma ut på arbetsmarknaden. Men han får inte medhåll från övriga paneldeltagare. 

– Vi ska inte skapa ett a- och ett b-lag. Då skapar vi en ny underklass, svarar Berit Berg.

Trots oenigheten om hur integrationen ska gå till delar de en tillförsikt om att det finns goda möjligheter att lyckas med den. 

– När jag kommer hem till Finland kan jag göra lite reklam för det svenska förhållningssättet. Att det finns en grundläggande optimism, om att när det kommer individer från utlandet så kommer man på lång sikt ändå att gagnas av det. Jag är en stor vän av denna svenska attityd. Och ur en nationalekonoms synvinkel har Sverige inte helt fel där. Vi vet att sysselsättningen på lång sikt helt bestäms av arbetsutbudet. Det vill säga hur många individer det finns på arbetsmarknaden. Förutsatt att man har fört lite arbetslinje a lá Borg och Reinfeldt, alltså en kombination av välfärdsoptimism och marknadsliberalism. Det är jag en varm anhängare av.

Det går att lyssna till hela samtalet här (debatten börjar vid tidsangivelsen 00:50) : https://soundcloud.com/nordenifokus/flyktingdebatt