Hur kunde finska judar strida på tyskarnas sida?

19.05.15 | Nyhet
Hur kunde finska judar strida på samma sida som tyskarna under andra världskriget? Det har 91-årige Louis Levinsky, jude från Helsingfors, förklarat många gånger. Senast vid ett panelsamtal i Stockholm 7 maj i samband med firande av andra världskrigets slut.

Louis Levinsky är inbjuden till Kulturhuset av Norden i Fokus för att försöka förklara paradoxen att judar stred med tyskar under finska fortsättningskriget under andra världskriget.. Louis Levinsky vet att det är svårt för många att förstå. Men för honom är det enkelt.

- Vi stred inte MED tyskarna. Vi stred mot Ryssland för Finlands självständighet.

Och vad hade de finska judarna egentligen för val? Louis Levinsky skickar tillbaka frågan till moderator Philip Teir. De var finska medborgare, skulle de ha vägrat att ingå i armén och bli arkebuserade? Och hur hade det gått för judarna om de inte kämpat för Finlands självständighet?

- För judarna hade det gått lika illa om Hitler vunnit eller om ryssarna gjort det, svarar Louis Levinsky på sin egen fråga..

Två krig och en ockupation har Louis Levinsky upplevt under sitt långa liv. Ändå är livlighet och glädje det första man tänker på när man ser honom på scenen i Kulturhuset. Hans humor och distans färgar allt han berättar.

Räddad av en bananHan säger att han aldrig under sitt liv upplevt någon diskriminering på grund av att han är jude. Och han tackar högre makter och en banan för att han överlevde kriget. Han berättar om dagen då larmet gick och han och skolkamraterna blev hemkallade från skolan på grund av risk för bombanfall.

- Vi gick hem från skolan och tänkte ändå att allt var frid och fröjd. Och när vi sedan skulle gå ut och leka så ropade min vän Boris mamma in honom för att han inte ätit sin banan, och jag följde med.

Senare fick de höra att den platsen som de kanske tänkt gå till, hade bombats och 19 personer hade dött.

- Sedan dess äter jag en banan varje dag.

Louis Levinsky kan egentligen inte se någon annan förklaring än tur och högre makter till att judarna klarade sig så bra i Finland. Philip Teir frågar om uppgifterna att överbefälhavare Gustav Mannerheim skyddade judarna, men Louis Levinsky svarar att det där bara är spekulationer, inget man kan veta säkert. En del antisemitism förekom, berättar Levinsky. Som de tre judiska läkare som alla fick sina doktorsavhandlingarna underkända med hänvisning till dåligt språk.

- De har fått dem godkända först 50-60 år senare.

De åtta judar som deporterades från Finland, med förevändning att de var kriminella, var också ett utslag av antisemitism, säger Levinsky. Han kallar dem krigets onödiga offer.

- Bland de åtta fanns barn på två och fem år och deras mamma, så det var knappast några kriminella. Det var inrikesminister Horelli som låg bakom och han var antisemit, säger Levinsky

En av döttrarna till en av dem som deporterades kommer varje år till Finland för att hedra de som deporterades.

Själv blev Louis Levinsky som 14-åring skickad till Danmark i samband med det första krigsutbrottet i Finland. Hans pappa kom från Danmark och Louis Levinsky är dansk medborgare. Familjen tänkte att Louis och hans syskon skulle vara säkra där.

- Men vad hände, de tyska flygplanen flög över hustaken och ockupationen av Danmark var ett faktum. Men dagen efter återgick livet till det normala, förutom att det hängde en Naziflagga på kungens Nytorv.

Veteranerna 90+Efter några månader, april 1940, kunde Louis och hans syskon lämna Danmark och återvända till Finland.

- Men det var ur askan i elden. 1941 utbröt ju krig igen, konstaterar Louis Levinsky.Han har inte längre så många att dela krigsminnen med. Av 324 finländska judiska krigsveteranerna finns 10 kvar i livet idag.

- Den äldsta är 102 och sedan är det några som är 90+, medelåldern är 92  säger Levinsky och tittar ut över publiken där tre barn till krigsveteraner har slutit upp för att träffa honom. 

Han minns när han och några av krigsveteranerna var i Israel, och den oförståelse de då mötte över att judar kunde delta i kriget på Tysklands sida.

- Några kallade dem till och med för nazister, de kunde inte förstå situationen. Att det var krig för självständighet, inte för tyskarna, säger Levinsky.

Han minns också då krigsveteranerna skulle förklara situationen för en amerikansk journalist.

- Han förstod inte fast vi höll på en hel kväll och förklarade, säger Levinsky.

Själv deltog inte Levinsky i armen, han var för ung och anmälde sig som soldatgosse.

- Vi hade visselpipa, ficklampa och en pamp (batong) så det var tur att ingen anföll oss, för vi hade inte kunnat göra mycket, konstaterar Louis Levinsky.

LOUISE HERTZBERG, Norden i Fokus

Fotnot: En inspelning från samtalet finns här: http://bambuser.com/v/5493331