Detta innehåll är inte tillgängligt på ditt valda språk, vi visar det på Danish.

Gitarrmongot

En 12-årig pojke som spelar egna punksånger; vuxna män som leker med vapen; en paranoid kvinna; euforisk lycka och målmedveten destruktivitet - allt detta finns i svenska regissören Ruben Östlunds långfilmsdebut Gitarrmongot.

Filmen är en beskrivning av "det Sverige du visste att existerar men som du aldrig tidigare har sett på film". Dess världspremiär var på detta års internationella filmfestival i Moskva.

Under ett tremånaders studieuppehåll i Grez-sur-Loing, Frankrike år 2001 "skrev jag impulsivt många fragmentariska scener utan någon som helst kontext, förutom att situationerna och människorna i dem var på gränsen till det som allmänt anses vara "normalt". Fastän idén var att de skulle användas i samma film, hade jag ingen aning om hur jag skulle klara det", erinrar sig Östlund.

"En vacker dag tillbaka i Sverige såg jag sedan en ung gatumusikant (Erik Rutström) som spelade på Kungsgatan i Göteborg. Hans uttryck var ocensurerat, avslappnat, fullt av energi, och jag rördes djupt. Efter detta möte såg jag plötsligt filmen framför mig. Erik skulle bli den röda tråd som guidade publiken mellan de fragmentariska scenerna", tillade han.

"Gitarrmongot är ett resultat av fascination, intuition, sammanträffanden, övermod, min aggression gentemot nutida film och mediebilder, Kalle Boman, hårt arbete, avsky, mina tidigare dokumentärer, Erik Rutström, de övriga skådespelarna, min ungdom, Gummo, en önskan om bekräftelse, andra filmmakares uttryck, Högskolan för fotografi och film, Andrea Östlund född Friberg, de år jag gjorde skidfilmer, alla jag känner osv. osv. - i ingen speciell rangordning", avslutade Östlund.

Regissör/Manusförfattare: Ruben Östlund

Som skidentusiast gjorde Ruben Östlund flera skidfilmer för Down Film på 1990-talet, bland annat Free Radicals (1996) och Free Radicals II (1998), innan han inledde sina studier på den treåriga regissörslinjen vid Högskolan för fotografi och film i Göteborg.

Ett av hans studentfilmprojekt, Låt dom andra sköta kärleken, nominerades till Guldbaggen, den svenska Oscarmotsvarigheten. Hans dokumentär Familj igen sammanförde hans föräldrar som skiljt sig 23 år tidigare och den utsågs till årets filmhändelse i Göteborg.

Hans kortfilm Scen nr: 6882 ur mitt liv vann i Edinburgh och är därmed en av de 12 kandidaterna till årets europeiska filmpris.

Producenter: Kalle Boman, Anna Sohlman

Tidigare scenarbetaren på Stockholms stadsteater Kalle Boman kom till Europa Film år 1964. Först arbetade han som Bo Widerbergs assistent i samband med tre filmer, sedan fortsatte han med produktion, redigering och ljud.

År 1978 startade han ett eget produktionsbolag, Hinden Länna-ateljéerna. Under årens lopp har han samarbetat bland annat med Roy Andersson, Marie-Louise Ekman, Lene Berg, Ernst-Hugo Järegård, Charlotte Gyllenhammar och Ruben Östlund.

Anna Sohlman började arbeta på Hinden Länna-ateljéerna år 1979. Hon har samarbetat med Boman i samband med bolagets flesta projekt, inklusive Gitarrmongot.

Förutom att hon fungerat som produktionschef för kort- och långfilmer av bland annat Marie-Louise Ekman, har hon arbetat med reklamfilm och musikvideor (Agneta Fältskog, Europe, Ian Hunter).

Regissör/Manusförfattare:

Ruben Östlund

Producenter:

Anna Sohlmann, Kalle Boman, Hinden Länna-ateljéerna

I rollerna:

Erik Rutström, Ola Sandstig, Britt-Marie Andersson, Julia Persdotter

Lokal distributör:

Triangelfilm/Kedjan.

Internationell försäljning:

Triangelfilm