Uttalande: Nordiska rådet efterlyser en giftfri vardag

26.03.15 | Nyhet
Nordiska flaggor på Christiansborg
Photographer
Søren Svendsen/Ministerråd
Nordiska rådet efterlyser en effektivare kemikaliepolitik som kan stoppa människors och inte minst barns exponering för hälsoskadeliga kemikalier. EU bör utveckla kriterierna för att identifiera hormonstörande ämnen. Användningen av de kemikalier som står på «kandidatlistan» över farliga kemikalier under EUs kemikalielagstiftning REACH skal stoppas snabbast möjligt.

Uttalande från Nordisk rådet om en giftfri vardag:

När det föreligger vetenskaplig osäkerhet så bör försiktighets­principen vara utgångspunkt för insatser for att skydda människors och speciellt barns hälsa. Brist på grundläggande kunskap ska inte hindra att det fattas beslut om åtgärder. Det utgör en gemensam europeisk angelägenhet och därför ligger ansvaret först och främst hos Europeiska kommissionen att ta fram förslag till handling som kan bidra till att skydda medborgarnas liv och hälsa. 

Hormonstörande ämnen

Varje dag exponeras vuxna och icke minst barn, för ett stort antal kemikalier från många olika källor såsom leksaker, kosmetik, elektronisk utrustning, byggvaror, matförpackningar och mediciner med mera. Små mängder av olika hormonstörande ämnen/kemikalier som finns i vardagsprodukter kan ha en samverkande skadlig effekt, vilket gör de hormonstörande ämnena och andra skadliga kemikalier bekymmersamma.

Bland annat kan dessa ämnen leda till bröst- och prostatacancer, försämrad spermiekvalitet och till att barn föds med missbildade könsorgan. Nyare studier visar också på ett samband mellan hormonstörande ämnen och till exempel ADHD, diabetes och fetma.

Många forskare menar att det inte finns någon trygg nedre gräns för hormonstörande ämnen. Det verkar snarare som att det är tidpunkten när man exponeras som är avgörande och inte mängden man exponeras för. Exponering under till exempelvis fosterstadiet kan leda till skador långt senare i livet, eller till och med i nästa generation.

En ny utredning visar att det varje år kostar EU-länderna minst 4,5 miljarder DKK i förlorad arbetsförmåga och ökade hälsoutgifter, att medborgarna blir utsatta för hormonstörande ämnen – och detta tal är antagligen bara toppen av isberget.

Substitution, d.v.s. möjligheten att ersätta skadliga ämnen med mindre skadliga, om sådana alternativ existerar rekommenderas. Genom att peka på möjligheten till substitution kan det eventuellt bli lättare att föra en striktare politik gentemot produkter med mer skadliga egenskaper.

Vidare är det angeläget att tydligare peka på producenternas dokumentationsansvar.

Lagstiftningen

De nordiska länderna har begränsad handlingsfrihet när det gäller lagstiftning på området, eftersom lagstiftningskompetensen i huvudsak ligger på EU-nivå – dels genom EUs kemikalielagstiftning REACH, men även flera andra EU-regleringar kring användningen av kemikalier.

Det är problematiskt att utvecklingen av EUs lagstiftning tar allt för lång tid, och att enbart ett eller två fall av tusen anmälningar om kemikalier som anses hälsofarliga färdigbehandlats på EU-nivå. Dessutom har grundläggande aspekter i lagstiftningsarbetet såsom utarbetandet av kriterier för identifiering av hormonstörande ämnen fördröjts inom EU-kommissionen. Här krävs en starkare politisk insats för att komma vidare.

Det behövs ytterligare insatser för att minska människors exponering för de hormonstörande ämnena!

Därför uppmanar Nordiska rådet

  • Europaparlamentet att aktivt följa upp gentemot Europeiska kommissionen vad gäller utveckling och förstärkning av kemikalielagstiftningen
  • Europeiska kommissionen att

1)    snarast lägga fram förslag på övergripande kriterier samt att i EU-lagstiftningen klargöra vad som är att betrakta som ett ämne med hormonstörande egenskaper,

2)    förbättra standardinformationskraven i relevant EU-lagstiftning så att även uppgifter om hormonstörande egenskaper omfattas,

3)    införa screening av ämnen för misstänkt hormonstörande egenskaper utifrån tillgängliga data,

4)    införa särskild testning av misstänkta hormonstörande ämnen i syfte att bedöma deras hormonstörande potential,

5)    främja substitution, dvs möjligheten att ersätta skadliga ämnen med mindre skadliga, som ett led i utvecklingen av en striktare kemikaliepolitik

6)    införa regleringar som syftar till att minimera exponeringen av människor, speciellt barn, för identifierade hormonstörande ämnen.