Dödsfall och arv i Norge

Dødsfall og arv i Norge
Information för dig som förlorar en anhörig i Norge.

Anmälan om dödsfall

När en person som är bosatt i Norge dör måste de närmaste anhöriga se till att dödsattesten/dödsanmälan skickas antingen till tingsrätten eller polisen/länsmannen i kommunen där den avlidna bodde.  Ofta kan begravningsbyråer hjälpa till att anmäla dödsfallet. 

Vid naturligt dödsfall är det i regel en läkare på plats som skriver en dödsattest som den anhörige ska skicka in tillsammans med dödsanmälan. Anhöriga kan få hjälp med detta av en begravningsbyrå. Begravningsbyrån hjälper också till med andra praktiska saker som ska ordnas vid en persons död. Följande upplysningar ska ges om avlidna i dödsanmälan till polisen och tingsrätten:

  • förnamn och efternamn
  • födelse- och personnummer
  • bosättningsort
  • dödsort
  • dödsdatum
  • trossamfund
  • medborgarskap
  • civilstånd
  • vigselsår
  • arvingar: äkta makas/makes eller partners födelse- och personnummer samt adress; barns, bröstarvingars födelse- och personnummer samt adress; eventuella andra arvingar i enlighet med släkttavla samt testamentsarvingar
  • följande bör också registreras i den mån det är möjligt: om man vill ha begravning eller kremering och var; yrke; typ av arvsskifte (skifte, inget skifte, offentligt skifte); testamente eller äktenskapsförord.

Tingsrätten/länsmannen meddelar därefter folkbokföringsregistret och socialförsäkringsmyndigheterna om dödsfallet.

Om det finns en misstanke om annat än en naturlig dödsorsak är det polisen själv som skickar in dödsanmälan till tingsrätten. Det sker först efter obduktion av den avlidna. 

Om du bor i ett annat land och en anhörig dör i Norge så har norska myndigheter ansvaret för att anmäla dödsfallet till myndigheterna i ditt land, som i sin tur ska meddela dig.

    Anmälan när en norsk medborgare/person bosatt i Norge dör utomlands

    När en norsk medborgare dör utomlands och det antas att de anhöriga inte informerats om detta ska den norska beskickningen utomlands (ambassad eller konsulat) snarast möjligt underrätta norska utrikesdepartementet om dödsfallet. Det görs även om den avlidna är utländsk medborgare folkbokförd i Norge.

    Så långt det är möjligt ska det finnas skriftlig dokumentation från de lokala myndigheterna i det aktuella landet som bekräftar den avlidnas identitet.  Normalt är dokumentationen en dödsattest, men om de anhöriga inte informerats kan det vara oskäligt att vänta tills man får fram en sådan attest.  I sådana fall räcker det med en rapport från sjukhus, polis eller behandlande läkare, så länge det inte råder minsta tvivel om den avlidnas identitet. Anhöriga informeras genom att norska utrikesdepartementet underrättar Kripos, som i sin tur informerar det lokala polisdistriktet, som tar ansvar för att informera de anhöriga, eventuellt i samarbete med en präst. 

    Begravning och begravningsbidrag

    Normalt ska gravsättning eller kremering ske senast tio dagar efter dödsfallet. Vid kremering ska nedsättningen av urnan ske inom sex månader efter dödsfallet.

    Det är anhöriga med begravningsrätt (gravferdsrett) som ska arrangera begravningen. Om det inte finns någon som tar hand om begravningen ska kommunen där den avlidna bodde vid dödsfallet ansvara för detta. Om den avlidna inte bodde i Norge är det kommunen där dödsfallet ägde rum som ska arrangera begravningen.  Kommunen kan utkräva kostnaderna för begravningen av dödsboet.

    Utgifter i samband med dödsfall utomlands måste antingen täckas av den avlidnas försäkring, om en sådan finns, eller betalas av dödsboet eller anhöriga. Sådana utgifter kan exempelvis vara förvaring, hemtransport av kista eller urna och andra kostnader. Utifrån dödsattesten som utfärdas av lokala myndigheter utomlands skickar den norska utlandsbeskickningen en formell dödsanmälan till Skatteetaten i Norge (Folkeregisteret) för norska medborgare och för utländska medborgare folkbokförda i Norge. Ofta tar det längre tid än de anhöriga förväntar sig innan alla formaliteter är avklarade när en person dör i ett annat land än bosättningslandet.

    Den norska socialförsäkringsmyndigheten, NAV, ger i vissa fall begravningsstöd (gravferdsstønad). Stödet är behovsprövat och för att kunna ansöka om det måste den avlidna ha varit med i den norska folketrygden. Särskilda regler gäller när dödsfallet sker utanför Norge. Särskilda regler gäller också när dödsfallet beror på yrkesskada. Kontakta eventuellt NAV för mer information om reglerna.

    Arv och bostad

    Arvingarna måste vända sig till tingsrätten, då det är tingsrätten som hanterar så kallat skifte av dödsbo. Skifte av dödsbo innebär fördelning av arvet, alltså det som den avlidna lämnar efter sig. I Oslo är det Oslo byfogdembete som hanterar skifte av dödsbo. I resten av landet är det de lokala tingsrätterna.

    I Norge gör man ingen bouppteckning.

    Vilka är arvingar?

    Du är arvinge om den avlidna har omnämnt dig i sitt testamente eller om arvslagen fastställer det. Om den avlidna inte har upprättat något testamente är det bröstarvingarna (slektsarvingene) och den avlidnas eventuella efterlevande äkta maka/make som är arvingar. Bröstarvingarna delas in i tre arvsföljder (arverekker), också kallade arveklasser.

    Arvingarna måste ta ställning till hur boet ska skiftas, det vill säga vem som ska fördela arvet mellan arvingarna efter den avlidna. Hur ett skifte ska genomföras är reglerat i en egen lag, skifteloven. Tingsrätten kan ge vägledning om hur du kan ”göra upp” dödsboet (tillgångar och skulder) efter den avlidna. 

    Hur fördelar man arvet efter den avlidna?

    Det vanligaste är privat skifte, det vill säga att arvingarna kommer överens sinsemellan om hur ägodelar och tillgångar ska fördelas. Därför är det viktigt att fastställa vilka som är den avlidnas faktiska arvingar. Om arvingarna ska göra ett privat skifte får de en skifteattest från tingsrätten. Attesten ger arvingarna förfoganderätt (råderett) över den avlidnas ägodelar.

    Ett privat skifte förutsätter att minst en arvinge tar över ansvaret för den avlidnas skulder. Arvingar som vill ha en skifteattest eller andra attester måste fylla i och underteckna en blankett. 

    Om arvingarna inte vill ta på sig ansvaret för den avlidnas skulder eller för att fördela den avlidnas tillgångar och ägodelar kan tingsrätten på begäran genomföra ett offentligt skifte. Tingsrätten utser då en ”bobestyrer” för att förvalta dödsboet å rättens vägnar. I regel upprätthålls kontakten med arvingarna genom bobestyreren. När alla frågor om dödsboet är avklarade (däribland försäljning av ägodelar, tvister, täckning av den avlidnas skulder) skickar bobestyreren över ärendet till tingsrätten, som avslutar det offentliga skiftet med ett beslut om fördelning (kjennelse om utlodning) till arvingarna.

    Arvsskatt

    Sedan 2014 finns det ingen arvsskatt (arveavgift) i Norge. Du ska ändå normalt anmäla arvet till Skatteetaten. 

    Övrig information till anhöriga

    Kontakta myndighet
    Fråga Info Norden

    Om du har några frågor, fyll i vårt kontaktformulär.

    OBS! Om du har frågor angående behandlingen av ett specifikt fall, ansökan eller andra personliga omständigheter, vänligen kontakta den behöriga myndigheten.

    Info Norden är Nordiska ministerrådets informationstjänst. Vi ger översikt och genvägar till dem som vill flytta, arbeta, studera, söka stöd eller starta ett företag i Norden.