Finskans och isländskans ställning inom det nordiska samarbetet behandlas under sessionen

Det är paragraf 74 i Nordiska rådets arbetsordning som står i centrum för språkdebatten. Den stipulerar att ”Nordiska länders språk beaktas lika vid rådets möten. Arbetsspråk är danska, norska och svenska. Tolkning till och från finska och isländska erbjudas ske vid behov. Viktiga dokument bör översättas till de nordiska ländernas språk”.

I praktiken innebär detta bland annat att möteshandlingarna inom samarbetet är skrivna på något av de skandinaviska språken, och att all personal inom Nordiska rådets sekretariat förutsätts tala och skriva ett av de skandinaviska språken flytande. En del av det skriftliga mötesmaterialet i samband med Nordiska rådets möten översätts till finska och isländska, men inte allt. På alla möten både inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet finns det möjlighet att få simultantolkning till och från finska och isländska.

De finländska och isländska parlamentarikerna anser att punkten om att språken skall beaktas lika inte uppfylls.
-Vi vill att finskan och isländskan skall ha samma position inom samarbetet som de skandinaviska språken, säger finske Juho Eerola, vicepresident i Nordiska rådet, och en av initiativtagarna till ändringsförslaget.

Valgerður Gunnarsdóttir, som är ordförande för Islands delegation i Nordiska rådet,  håller med.
-Det är en rättvisefråga och en principfråga, säger hon. Vi bör kunna delta i samarbetet på samma villkor som parlamentarikerna från det skandinaviska språkområdet.

Ärendet har beretts i olika instanser inom Nordiska rådet under det gångna året, och de nationella delegationerna har också gett utlåtanden om sin syn på en eventuell förändring. 

Efter den utförliga beredningen ligger två alternativa modeller på bordet då de 87 nordiska parlamentarikerna röstar om ärendet vid sessionen i Helsingfors i början av november. Det ena förslaget är det ursprungliga finländsk/isländska, som innebär att paragraf 74 skrivs om, och finskan och isländskan får exakt samma status som svenskan, norskan och danskan inom det nordiska samarbetet.

Det andra förslaget är ett kompromissförslag som förbättrar finskans och isländskans ställning inom samarbetet, men utan att arbetsordningen ändras. Enligt detta förslag skulle bl.a. medlemsförslag i fortsättningen kunna lämnas in också på finska eller isländska, alla protokoll skulle finnas också på finska och isländska och en större del av möteshandlingarna skulle finnas på alla språk.

Det finländsk/isländska förslaget stöds enligt de nationella remissutlåtandena främst av de isländska och finländska parlamentarikerna.

Finlands Juho Eerola vill inte spekulera i hur omröstningen under sessionen kommer att gå. Då står alltså de två reformförslaget mot varandra. Ett tredje alternativ är att överhuvudtaget ingen förändring i rådets policy om arbetsspråk görs. Men Eerola är optimistisk.

-Vi anser att vårt omarbetade förslag är realistiskt och bra och borde kunna få stöd från de övriga länderna. Vi har bland annat skrivit in att en nyordning inte får innebära merkostnader under de första fem åren.

Den avgörande omröstningen sker 2 november.