Auður Ava Ólafsdóttir
Jónas Ebeneser är ungefär så nära man kan komma stereotypen av en helt vanlig man: vit, heterosexuell, medelålders, frånskild far, händig och trevlig, något som beskrivs genast i början av romanen när han befinner sig i en tatueringsbutik och berättar om de sju ärren han har på kroppen. Örnvingar räcker inte till att täcka dem allesammans, så Jónas väljer att få en näckros tatuerad över hjärtat, där det sitter några ärr som inte kan ses med blotta ögat. Jónas Ebeneser har tappat livsgnistan och är besatt av tanken att ta livet av sig. Dock ska hans dotter skonas från att hitta hans lik, så han ser ingen annan utväg än att resa ut i världen. Destinationen är ett krigshärjat land, fullkomligt översållat av synliga och osynliga ärr, liksom han själv. Med sig tar han en borrmaskin i fall att det skulle bli nödvändigt att fästa en krok som han kan hänga sig i. Men ingen känner dagen förrän solen har gått ner.
Ör (Ärr, Weyler förlag 2017, övers. Arvid Nordh) gör vid första ögonkastet inte mycket väsen av sig, men romanen är utmärkt skriven och handlar om djupa och påträngande frågor som de flesta har upplevt. Stilistiskt är den lekande lätt, personkonstruktionerna är lyckade och mänskliga. Auður Ava styr stoffet med säker hand, hon blandar humor och existentiell reflektion på ett sätt som gör romanen till en fröjd att läsa. Hon skriver om kvinnors ställning, krig och flykt, ensamhet och resignation, men framför allt om det mänskliga, människans sorg, som varken kan mätas eller minskas i förhållande till andra sorger, endast dämpas. Vi är allesamman flyktningar på detta klot, översållade av ärr, men om vi räcker fram en hjälpande hand och visar varandra respekt och hänsyn, kan vi kanske lyckas med att dämpa vår egen sorg. Det största felet vi kan begå är att glömma att vi angår varandra, och att den mänskliga naturen är likadan oavsett var i världen vi först ser dagens ljus.
”Jag skriver mot mörkret i världen, jag tror att jag gör det i alla mina romaner, men kanske allra mest i den här,” sade Auður Ava Ólafsdóttir i en intervju i den isländska tidningen DV när romanen utkom i slutet av 2016. ”Jag är kanske lite som den lilla flickan med svavelstickan – i singularis. Där varje bok är en svavelsticka i kampen mot mörkret i världen.” Och mörkret i världen avtar en smula när man läser den särdeles välskrivna romanen.
Ör är Auður Ava Ólafsdóttirs femte roman, därutöver har hon bland annat skrivit en diktsamling, skådespel och sångtexter för ett isländskt band. Hon är född i Reykjavik 1958 och har undervisat i konstvetenskap och konsthistoria på Islands universitet och Islands teaterskola. Hon är chef för Islands universitets konstmuseum, hon har varit kurator för konstutställningar och skrivit om bildkonst och konsthistoriska ämnen i tidningar och tidskrifter. Auður Ava debuterade 1998 och sex år senare utkom hennes andra roman, som mottog litteraturpriset Bókmenntaverðlaun Tómasar Guðmundssonar. Hennes tredje roman, Afleggjarinn, har översatts till flera spårk, däribland svenska med titeln Rosa Candida, (Weyler förlag 2015, övers. Ylva Hellerud). Den fick Fjöruverðlaunin, kvinnornas litteraturpris, DV:s kulturpris, det franska Prix du page och det kanadensiska Prix des libraires du Québec. Romanen nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2009. Romanen Ör, som nu nomineras till Nordiska rådets litteraturpris, tilldelades det isländska litteraturpriset 2017.