Thomas Agerfeldt Olesen

Thomas Agerfeldt Olesens Weihnachtsoratorium är, som titeln antyder, en konstant dialog med Bachs berömda verk. Liksom hos Bach innehåller den kör, recitativ och koraler, och även ett slags ”evangelist”, en tenor i huvudrollen. Dialogen med Bach svänger från att vara beundrande till att vara förvrängande och satirisk. Men in i det sista bevaras en egendomlig julsötma som antyder något om hur det är att lyssna på Bach i vår tid, och något om hur vi kan lyssna på 300 år gammal musik med nutida öron.

Det är en elegant och öm dialog som fräckt kommenterar men ändå bevarar en djup respekt. De urgamla koralmelodierna utsätts för våldsamma syrebad, men de behåller likväl sin integritet. Emellanåt frestas man att överväga om det hela månntro är en parodi på den ”moderna musikens” uttjatade klichéer, för det förekommer också många av dem, men det hela hålls i balans med en förnäm behärskning av medlen och en frapperande lyrisk ådra som genomströmmar hela verket. Barockens rytmiska energi glider ledigt in i minimalistiska spår, och koraler skrider ut i fascistiska skrik och vrål, och trots det håller vi oss vackert inom något som vi alla uppfattar som ett ”juloratorium”. En delikat balans är exakt träffad.

Det är helt överlägset gjort, och verket vänder sina många ansikten mot alla hörn av världen utan att på en enda gång förlora Bach ur sikte!