Kirste Paltto och Laila Labba (ill.)

Jođašeaddji Násti (“Resande stjärna”, inte översatt till svenska) är en nordsamisk barn- och ungdomsroman skriven av Kirste Paltto. Jođašeaddji Násti är en fortsättning på boken Luohtojávrri oainnáhusat, (”Upplevelserna vid Luohtojávri”, inte översatt till svenska) som var nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2017.

Tänk dig ett barn som tittar på stjärnorna och månen. Barnet ser att månen har ögon och mun. Vad finns i rymden och hurdant är det egentligen på månen? Författaren klarar av att med texten återskapa barns fascinations över rymden, och stimulerar barns nyfikenhet och förmåga till förundran över rymdens innehåll. Med hjälp av goda råd från Gauri och Várbu utforskar jordens barn (Ritni och Urbán) rymden.

I boken Jođašeaddji Násti möter vi igen bröderna Ritni och Urbán på nya och förunderliga äventyr, som denna gång utspelar sig i rymden. En dag är Ritni och Urbán i lekparken. Där upptäcker Ritni en liten, blinkande boll som studsar upp och ner. Vad var det för en märklig syn? Nästa dag går pojkarna tillbaka till lekparken för att leta efter bollen. Ett blad vecklas ut från den gröna bollen och en grönklädd pojke springer mot dem. Pojken heter Gauri. Han berättar att bollen är hans och Várbus farkost, och att den är tankarnas, drömmarnas och hoppets stjärna. Den grönklädda pojken frågar Ritni och Urbán om de vill följa med den resande stjärnan. Bröderna föreslår en resa till månen, och så startar resan ut i universum. På resan möter de ett troll med fyra huvuden och en månödla. Trollet har förlorat sina barn. Det vill därför ta Ritni och Urbán till sig som sina barn i rymden. Vad sker med bröderna när trollet föreslår en tävling? Vad är egentligen en månödla, och vad händer om någon råkar se månödlan i ögonen? Detta skapar spänning och förundran i berättelsen.

Trollet med fyra huvuden påminner om trollet vi känner till i samiska sagor. Men den här gången har trollet större och andra typer av utmaningar än tidigare. Det har nämligen förlorat sitt hem och är ensam. Trollet berättar om sina barn som svävar hemlösa i rymden, eftersom en satellit har ödelagt deras hem. Med detta överför Paltto trollet till en ny tid, som berör hela jordens befolkning. Barnen måste lösa de olika utmaningarna med klokhet, uppfinningsrikedom och goda kommunikationsfärdigheter.

Texten lägger vikt vid självständighet som ett grundläggande värde. Barnen måste klara sig i mötet med bland annat trollet, men med goda råd från Gauri och Várbu klarar dessa två barn till slut att genomföra resan.

Illustratören Laila Labba tar oss med in i en spännande värld, genom att skapa en bild av barnen som sitter på månödlans rygg och en där de dansande flickorna lyser som stjärnor. Illustrationerna framhäver också trollets olika ansiktsuttryck med olika gröna nyanser.

Texten passar bra för barn i åldern 8–13 år, när det gäller såväl innehåll, språk som form. Språket är vackert, poetisk och färgrikt.