Märkning och spårbarhet av livsmedel och skogsprodukter i internationell handel

De nordiska ministrarna med ansvar för fiske-, jord- och skogsbruks- samt livsmedelsfrågor konkluderar från diskussionen vid ministermötet den 26 juni 2001 att

1. Kommunikationen mellan parterna OE myndigheter, producenter, industri och konsumenter OE bör förbättras i märkningsfrågan, för att öka kunskapen om konsumenternas behov och önskemål, om möjligheterna att uppfylla önskningarna samt för att nå enighet om var gränsen mellan myndighetens respektive näringens ansvar går.
    
2. De nordiska länderna vill aktivt delta i och stödja arbetet med spårbarhetssystem för livsmedel och livsmedelsingredienser, i syfte att bidra till internationellt accepterade krav till dokumentation av livsmedlens ursprung och produktionssätt. Detta gäller både förhållanden som har med folkhälsa och djurhälsa att göra, men också önskemål från konsumenterna och näringen om spårbarhet av andra skäl. De spårbarhetssystem som utarbetas måsta vara transparenta och möjliga att utvärdera så att konsumenterna har förtroende för dessa och därmed till de upplysningar som ges om livsmedlet i märkningen.
    
3. En grundig genomgång ska göras av hur kravet om ursprungsmärkning av alla livsmedel inklusive fisk kan tillgodoses. Det ska undersökas om erfarenheter från arbetet med märkning av trä- och träprodukter och ursprungsmärkning av kött inom EU härvid kan användas. För vissa produktgrupper finns redan krav. För ungdjur liksom för sammansatta livsmedelsprodukter och långt beredda produkter såsom malt kött kan ursprungsmärkning innebära svårigheter som man med hjälp av nordiskt samarbete vill underlätta att lösa. Ursprungsmärkning ska prioriteras högst där det finns en koppling till folkhälsa och djurhälsa.
    
4. Vad gäller märkning av genmodifierade organismer (GMO) ska de nordiska länderna enligt överenskommelsen i strategien för hållbart Norden arbeta för tillfredsställande märkning av produkter också på internationellt nivå. Konsumenterna bör informeras när gentekonologi använts vid framställning av livsmedel, oavsett om man kan mäta DNA eller protein från genmodifieringen i produkterna. Informationen ska säkra att konsumenterna ges ett reellt val mellan traditionella produkter och produkter som framställts genom genteknologi. Ministrarna överväger bästa vägen att nå fram till detta mål, med hänsyn tagen till de förslag som för närvarande diskuteras internationellt inom EU och Codex Alimentarius.
    
5. Man bör utreda möjligheterna att informera konsumenterna mer om etiska förhållanden i produktionen av livsmedel inklusive fisk, särskilt vad gäller djuretik och miljöhänsyn. Det ska undersökas om erfarenheter från arbetet med märkning av trä- och träprodukter härvid kan användas.
    
6. Märkning av hållbart fiske har det nordiska fiskerisamarbetet arbetat med sedan 1996. De nordiska fiskeministrarna antog år 2000 kriterier för märkning av hållbart fiske. Miljömärkning av hållbart förvaltade fiskeresurser är en komplex problemställning där den politiska dimensionen (nationellt och internationellt) har stor betydelse för det vidare arbetet i nordisk regi. Informationsutbyte om kriterier för märkning och hur miljömärkningsarbetet utvecklar sig såväl nationellt som internationellt är därför viktigt och fortsatta nordiska initiativ på området kommer i hög grad att bero av den internationella dialogen i fora som WTO, FAO och inte minst EU:s interna debatt om miljömärkning av fisk.
    
7. För certifiering av skog, skogsbruk samt trä-och träprodukter finns numera ett flertal olika certifieringssystem. För att förbättra konsumenternas möjligheter att göra riktiga val och för att undvika dyrt dubbelarbete är det viktigt att frågan om ömsesidigt erkännande (mutual recognition) främjas.
    
8. Man vill arbeta för att kunskapsuppbyggnad om märkningsfrågor prioriteras. Det gäller speciellt utredning som behövs för att utveckla baskunskap om märkning, test om utfomning av näringsdeklarationer så att nyttan för konsumenterna blir störst möjlig, användning av märken och symboler samt informationsteknologins möjlighet att ge produktrelaterade upplysningar på annat sätt än på förpackningen.
    
9. Även fortsatt önskas nordiskt samråd inför internationella förhandlingar om märkning, med syfte att arbeta för att undvika kostbara, byråkratiska system som kan bli beskyllda för att vara dolda handelshinder.