Anne-Grethe Leine Bientie & Bierna Leine Bientie

Jaememe mijjen luvnie jeala (”Mitt ibland oss lever döden”; inte utgiven på svenska) av det äkta paret Anne-Grethe Leine Bientie och Bierna Leine Bientie är en tankeväckande och poetisk bok, skriven med stor livsvisdom. Boken innehåller 11 berättelser om människor från vitt skilda bakgrunder och livssituationer som har fått döden nära inpå sig. Döden påverkar dem på olika sätt, och de möter situationen med olika reflektioner.

I den första och sista texten är det en kär livskamrat som går bort, och den ömma tonen sätter prägel på hela boken. Den åldrande efterlevande fortsätter livet som i en långsam film: eldar som i en ritual i spisen, kokar kaffe och lägger sig vid sidan av sin kära. Det svåra med att acceptera döden och avstå skildras med stor ömhet. “Daesnie gællesjem jïh dutnjien vuartesjem. Dagke manne jieliminie jïh datne sealadamme?” (Här ligger jag och ser på dig. Är det överhuvudtaget möjligt att jag lever medan du är död?) (67)

I texten Gurhtie (Lom) får en död lom i nätet fiskaren att känna skuld när den andra lommen och de övergivna lomungarna skriker klagande på andra sidan vattnet. De svåra känslorna kommer mellan kvinnan och hennes man, och hon svär: “In edtjh gåessie viermide jadtedidh mearan dijjen leah tjovhkh” (Jag ska aldrig mer lägga nät under häckningstiden) (20).

Även om döden finns med i alla berättelser, så omfamnas både livet och döden starkt i vardagen, och det visar att tar man tag i livet, så kan det gå bra.

Boken innehåller också berättelser om människor som inte är omgivna av goda relationer och närhet när livscirkeln sluts, och som lämnar livet i ett trots, likt det de har levt med. Så är det när syskonbarnet i Gaatoelamme (Försvunnen) kommer för att besöka sin farbror som inte längre finns. Farbrors fru vill inte ha någon begravning, ingen dödsannons, absolut ingenting. Det finns ingen plats för känslor, bara pragmatiska lösningar. 

I Vïere (Att binda en krans) har den vuxna dottern fått i uppgift att göra en krans till faderns begravning. Hon binder stickande vildskott av moderns rosenbuske innerst i kransen, och tänker: “Eah baakoeh daerpies gosse daate vïere gæstoen nelnie” (Vi behöver inte ord när den här kransen ligger på kistan.) (45). Som i en ceremoni binder hon barndomens smärtsamma erfarenheter in i kransen och upplever försoning och helande. Så ofta har hon tänkt: “Gosse jaama, dellie edtjem aavoedidh” (Det blir en glädjens dag när far dör) (46). Nu är tiden inne och hon känner att kraften växer i henne.

De flesta texterna är allmänmänskliga, och det samiska visas i små detaljer, till exempel när texten plötsligt glider över i en jojkliknande lyrik. Den samiskspråkiga texten drar läsaren in i den samiska sfären genom de precisa ordvalen – ofta öppnar ett uttryck en hel värld. 

Bierna Leine Bientie har verkat som sydsamisk präst och är även psalmförfattare, och mottog Sydsamiska kulturpriset 2021. Anne-Grethe Leine Bientie är både psalmförfattare och författare. Hennes barnbok Joekoen sjïehteles ryöjnesjæjja (”En mycket skicklig renherde”) nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2018. Den norska versionen av den nu nominerade boken, Midt iblant oss lever døden, har köpts in till Norges kulturråds inköpsordning för ny norsk skönlitteratur.

Boken är vackert och stämningsfullt illustrerad av parets dotter, Ellen Sara Reiten Bientie. Bilderna leder läsaren till ännu en ny berättelse och nya reflektioner, som man kan grubbla över och grunna på, och därefter läsa ännu en gång, och förnimma en trygghet i att döden varken är mystisk eller hotfull, utan snarare en naturlig del av våra liv.