Mats Jonsson

Om hon varit man hade man sagt att hon var lång och reslig, nu var hon istället en kvinna som aldrig slutade växa. Med den originella och poetiska serieromanen Stinas jojk bidrar Mats Jonsson till skildringarna av ett ovanligt livsöde: det som var Kristina Katarina Larsdotters, född i Malå 1819 i en renskötarfamilj. Från 18 års ålder reste hon tillsammans med sin syster Sara genom Europa på uppvisningsturné och blev känd som Stor-Stina, Långa lappflickan och Lapplands jättinna. Mindre än ett år efter hennes död 1853 grävdes kvarlevorna upp för att skickas till Karolinska institutet i Stockholm där hennes skelett ställdes ut. I maj 2024 återbördades Stina till Malå för att begravas.  

Mats Jonsson visar på ett stort förtroende för läsarens förmåga i denna åldersöverskridande uppväxtskildring, där intrikat berättarteknik lägger flera lager till Stinas historia och dess bredare kontext av kolonisering, exotifiering och medicinska övergrepp. Stina själv träder fram genom systern Saras minnen i en tuschad fantasi som gör henne levande, sympatisk och vacker. I Stina ser Jonsson en plågad outsider som ändå lyckas skapa handlingsutrymme just genom sitt eget dubbla utanförskap. Hon vill se världen, hon vill äga sitt eget hemman i Sápmi, hon är någon att känna igen sig i.   

Till de många kvaliteterna i Stinas jojk hör djup historisk kunnighet och känslighet inför ämnet, men även humor och förmågan att ingjuta vrede, tröst och hopp. Konstnärligt präglas berättandet av seriemediets särskilda grepp, snillrika lösningar och stämningsfulla pauser. Bokens hjärta bultar i dessa tillstånd som betonar Saras och Stinas relation till myrmarkerna, myterna och varandra.  

Mats Jonsson (f. 1973) har länge varit en central figur på den svenska seriescenen, bland annat som redaktör för serietidskriften Galago. Han debuterade 1998 med seriealbumet Unga norrlänningar och har sedan dess publicerat ett antal uppmärksammade och prisade autofiktiva verk för vuxna och barn. Självbiografi och samhällskritik sammanförs på ett karakteristiskt sätt, oavsett om det handlar om skjutningar av demonstranter i Ådalen, klyftorna mellan stad och land, hans eget samiska arv eller skräcken för rotvältor.