Torun Lian
Alice Andersen, åtta år, är inte som de andra i hennes familj. Hon är blyg, hon talar tyst och tänker mycket. Små vardagliga utmaningar växer sig lätt till stora katastrofer. Men det här ger henne också en speciell blick på världen. Som att hon en sommardag på väg till butiken upplever att själva framtiden breder ut sig framför henne, lika ändlös och stor och öppen som en blomsteräng. Dessutom kan hon vara modig och göra sådant som andra inte törs. Gå ensam i skogen till exempel. Och känna sig trygg i att hon gillar att gå i gummistövlar fastän det är sol och varmt.
Alice både observerar och reflekterar över det hon förnimmer och över sina egna reaktioner, i ett språk som kan vara vackert och filosofiskt, men som inte sällan har en spets av humor och självironi. Men en dag känner hon plötsligt ett sug i magen som hon inte helt kan definiera. Det har att göra med en stor kille som heter Thomas. Thomas går också i gummistövlar i värmen. Han gör henne ännu blygare än hon redan är, men han bryr sig liksom inte om det. Och plötsligt sitter hon på en brygga och dinglar med benen och kan prata om allt.
Detta är ett sällsynt nyanserat porträtt av en inåtvänd flicka. Det är också en annorlunda bok om oväntad förälskelse i tidig ålder, när man egentligen tycker att det där med kärlek är ganska pinsamt att tänka på. På sitt mycket speciella sätt ger författaren Alice ett språk för att känna glädje och rädsla på samma gång – glädje över allt som finns, rädsla för att det kan gå i bitar. Att man kan känna sig hel och tom samtidigt. Och att allt man inte vet om framtiden kan vara förfärligt att tänka på, så det är kanske ändå allra bäst att man inte vet det. Det bästa med framtiden är att den är öppen.
Detta är den fjärde boken om Alice Andersen. Alice og alt du ikke vet og godt er det (”Alice och allt du inte vet och tack och lov för det”, inte översatt till svenska) både sammanfattar och utvidgar historien som de tidigare böckerna har berättat. I den här senaste boken framstår Alice starkare och mer självmedveten än i de tidigare böckerna. När hon vågar gå utanför sin bekvämlighetszon, upplever hon att hon kan bli sedd och förstådd.
Boken är illustrerad av Øyvind Torseter, som med träffsäker linjeföring visar oss de olika sidorna av Alice, hon som gömmer sig bakom en hatt och känner sig trygg i gummistövlar, den blyga, den frågande och den sökande.
Torun Lian (född 1956) är författare, dramatiker och filmregissör, och har mottagit en lång rad norska och internationella priser för sitt arbete. Hon fick många unga läsare med böckerna Frida (1990; inte översatt till svenska), Frida – med hjertet i hånden (1991; Frida – med hjärtat i handen, Rabén & Sjögren 1992, övers. Carla Wiberg)) och Bare skyer beveger stjernene (1994; Bara molnen flyttar stjärnorna, Rabén & Sjögren 200, övers. Carla Wiberg). I barn- och ungdomsboken Adam den tredje i fjerde (2005; inte översatt till svenska) visade hon igen sin förmåga att sätta sig in i barns tankar och känslor. Med böckerna om Alice Andersen skriver Lian för första gången för yngre läsare. Den första boken, Alice Andersen (inte översatt till svenska) kom ut 2014, följdes opp av Reserveprinsesse Andersen (2015; inte översatt till svenska), som hon mottog Bragepriset för. För Alice svømmer ikke (2016; ”Alice badar inte”, inte översatt till svenska) fick hon Kulturdepartementets litteraturpris. Øyvind Torseter fick illustrationspriset för sina illustrationer till boken.