Agneta Pleijel
Agneta Pleijel (f. 1940) har arbetat i de flesta genrer – som dramatiker, poet, litteraturkritiker och romanförfattare. Det stora genombrottet kom 1987 med Vindspejare, en roman löst baserad på hennes egen släkthistoria, i Sverige och på Java. Den egna släkten var också utgångspunkt för den trilogi historiska romaner – Drottningens chirurg, Kungens komediant och Syster och bror – hon skrev under tidigt 2000-tal. I Doften av en man är det sitt eget liv hon tar sig an: romanen är andra delen i en självbiografisk serie som inleddes med den kritikerhyllade Spådomen (2015).
Doften av man kretsar som titeln antyder kring män, men mest på ytan. För den unga kvinna på väg ut i yrkes- och vuxenlivet som spelar huvudrollen är männen ett medel och en måttstock, snarare än ett mål i sig. Det är tidigt 1960-tal och den unga kvinnan har precis flyttat till Göteborg för att läsa litteraturvetenskap på universitetet. Det nya livet är tämligen ensamt, men aldrig tråkigt – hon studerar, reflekterar, gör nya bekantskaper och skriver brev till dem där hemma. Moderns och faderns sönderfallande äktenskap, fokus för den föregående memoardelen Spådomen, fortsätter kasta sin skugga över den unga kvinnans syn på sig själv, och på kärleken. I en lång serie av förälskelser och mer pragmatiska kärleksmöten med såväl förnumstiga unga män som fryntliga professorer söker hon komma tillrätta med sin egen bristande självkänsla, sin önskan att vara till lags och räcka till. Samtidigt arbetar hon hårt och målmedvetet för att slå sig fram i den mansdominerade universitetsvärlden, och senare, som enda kvinna på tidningen Aftonbladets kulturredaktion.
Doften av en man är en feministisk utvecklingsroman, en kärleksfull, mångfacetterad och humoristisk skildring av en ung kvinnas strävan att bli sig själv nog. Den är också ett levande tidsdokument över en epok då kvinnan skulle frigöra sig såväl sexuellt som yrkesmässigt, men fortfarande blev hånad om hon trodde sig vara mannens like. ”Jag bar mig åt som om jag trodde att jag var lika mycket värd som en man”, skriver den äldre Pleijel om sitt unga jag. Och tack och lov för det – annars hade vi kanske aldrig fått Agneta Pleijels intelligenta, modiga och djupt rörande författarskap.