Anu Kaaja

Rusetti (”Rosetten”) är en virtuos, triptykliknande collageroman där det hedonistiska berättarjaget tar läsaren på en grand tour i det europeiska kulturarvet, på spaning efter andliga, fysiska och intellektuella njutningar på museer, technoklubbar och caféer. Berättelsen använder sig av tre olika stilar: autofiktivt material, magisk realism och konstessäistik. Den förenar lätthet och allvar, njutning och lidande, tänkande och lek. 

I romanen förs surrealistiska samtal med föremål och livets poröshet utforskas genom att reflektera det på vänskap och relationer. Läsupplevelsen är en estetisk njutning, och den ständigt närvarande rosetten – bow row rococo – fungerar som en symbol vars skönhet utan mening får illustrera maktutövningen i samhället.  

Människans relation till föremål begrundas på ett sprudlande sinnligt sätt, och berättelserna förtingligar människor och förmänskligar ting. Det metaforiska ymnighetshornet kan läsas som essäistik eller en tidsbild, där traumatiserande kärleksrelationer korsas med technofesters extas, eller som både och. Genom föremål och hänförande konstupplevelser – Dürers Unga hare! De hetaste renässanskillarna! De mest dramatiska barockinredningarna! – behandlas även svåra teman: konflikten mellan bohemiskt njutningssökande och underkuvelse, ojämlikhet och en värld präglad av rövarkapitalism och folkmord. "Skönhet kräver exploatering, kräver skönhet exploatering?" Inför konsten glömmer man allt detta. 

Anu Kaaja (f. 1984) är manusförfattare och kritikerrosad författare. Hon har en Master of Arts från University of Salford och har därtill gått skrivarlinjen vid utbildnings- och kulturcentret Kriittinen korkeakoulu. För sin förra roman Katie-Kate (2020) fick Anu Kaaja Kalevi Jäntti-priset. För sin debut, den surrealistiska novellsamlingen Muodonmuuttoilmoitus (2015), belönades hon med Jarkko Laine-priset.