Carina Karlsson: Mirakelvattnet

Från sundet hörs klockklang. En gång när ofärd hotade sänktes kyrkklockorna i vattnet för att inte falla i fiendens händer – och långt nere på bottnen talar de till ständigt nya släktled.

De sjunkna klockorna ger tonläget i Carina Karlssons roman "Mirakelvattnet", som är det självstyrda landskapet Ålands kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016.

Karlsson, född 1966, har efter en rad diktsamlingar etablerat sig som en av den åländska litteraturens starkaste röster, en formsäker diktare som låter naturbilderna gestalta en existentiell problematik. Och det lyriska anslaget präglar också hennes första stora prosasatsning.

Berättelsen "Mirakelvattnet" är djupt förankrad i åländsk historia, i den bygd där författaren levt hela sitt liv, men befinner sig fjärran från konventionell folklivsskildring. Tiden är 1800-talets slut och 1900-talets första decennier. Huvudpersonen heter Johanna, en torparflicka som gifter sig med bonden Gustav på den stora gården Löfvik i Sunds socken. Ur fattigdom stiger hon till makt och välstånd. Men det innebär inte att hon skulle präglas av förnöjsamhet. Johanna är en komplicerad individ, som ständigt växlar mellan trygghet och övergivenhet. I barndomens värld avtecknar sig den älskade farfadern, sockenskräddaren, som kastade henne mot himlens ljus. I nuet färgas hennes sinne av protest, av ångest, av kärleksbrist.

Som ung piga på gården blir hon medskyldig till en liten flickas död när isen på sundet brister. Bilden av det mörka hålet som öppnar sig i vitheten bär hon med sig för alltid. Livet blir en inövning i att uthärda.

Porträttet av Johanna saknar alla insmickrande drag. Hon är envis, hård, inte utan osympatiska sidor. Men man följer hennes livsväg med bultande hjärta.

Språkligt bygger Carina Karlsson på ett lyckat sätt in dialektala vändningar i texten. Den beskrivande prosan får sällskap av lyriska avsnitt där människan och hennes landskap flyter samman i vattnets tecken. Stämningsmässigt är avståndet inte långt till Selma Lagerlöfs mytiska berättelser eller en realism av magiskt slag.

På Åland har "Mirakelvattnet" redan blivit något av en kultroman. Populära vandringar ordnas i den trakt där händelserna utspelas med författaren som guide.

Det dokumentära möter fiktionen, dikt och verklighet förenas, medan klockorna klämtar i Kyrksundets djup.