Claus Beck-Nielsen

Med en sällsynt språklig säkerhet beger sig Claus Beck-Nielsen (f. 1963) i den här romanen ut på en osedvanlig rundtur i pinsamheter och mer eller mindre fiktiva möten med namngivna författare. Boken består av ett inledande kapitel – där författaren kommer till Köpenhamn och debuterar i tidskriften Hvedekorn – och av 12 efterföljande kapitel, som vart och ett beskriver ett möte med en av De Danska Författarna. Sammantaget skapar boken en bild också av den trettonde författaren, bokens författare själv.

Det uppseendeväckande med boken är att den är rolig, men balanserar hela tiden på gränsen till det seriösa. Porträtten av De Danska Författarna är visserligen karikerade, men de rymmer alla en sanning – om inte annat så en mytologisk sanning, sett från den skrivandes minnen om sig själv som ung och osäker. Ja, mötena blir djupast sett existentiella, eftersom bokens författare – jaget som talar – befinner sig i en konstant kris, i och för sig en traditionell identitetskris: Vem är jag? Jag har alla dessa möjligheter, vilken ska jag välja?

Det är klart att porträtten av De Danska Författarna är lättare att förhålla sig till – och förstå – om man som läsare känner dessa författare och i bästa fall har läst deras böcker; men vi är övertygade om att man också utan denna kunskap kan läsa Claus Beck-Nielsens bok och på samma gång både roas av och rysa över karaktärerna i mötena. Var och en kan leva in sig i författarens upplevelse av att stå utanför, att önska sig vara innanför – eller att rentav inte önska det. Man får lust att springa bort, samtidigt som man attraheras av personbeskrivningen.

Trots bokens schematiska uppbyggnad är den inte upprepande, tvärtom varierar den formen under vilka mötena äger rum. Elegant dyker de upp, De Danska Författarna, i vitt skilda situationer – och i olika roller i förhållande till berättaren: Poul Borum, Jens Christian Grøndahl, Peter Høeg, Pia Tafdrup, Peer Hultberg, Hans Otto Jørgensen, Henrik Nordbrandt, Jørgen Leth, Christina Hesselholdt, Klaus Rifbjerg och Ib Michael. Några av mötena har ännu inte ägt rum, andra ägde rum för länge sedan …

Claus Beck-Nielsen ser upp till en, identifierar sig med en annan, blir besviken över en tredje, har varit gift med en fjärde, ja, en femte blev senare gift med hans hustru och låg kanske i hennes säng i Köpenhamn, medan han själv låg i samma författares säng i Århus – hur pinsamt kan det bli? Och hur roligt? Och samtidigt, hur skört och fint kan det beskrivas? Med glidande övergångar från De Danska Författarna till författarens eget liv, egna minnen om släktingar – och andra pinsamheter i det förflutna, i andra städer, andra verkligheter.

Detta är ett verk som fungerar på flera nivåer: som humoristisk litteraturhistoria; som en studie i mänskliga gränsområden där kända psykologiska barriärer överskrids: varsamhet, blygsamhet, ängslan; som djupsinnig självinsikt; som en spegelsal – som undertiteln lyder – för författaren, men också för läsaren. Och det paradoxala är att språket mitt i den ostyriga humorn (som sagt: något sällsynt!) själv är varsamt, blygsamt och ängsligt, ja, något av det mest precisa som vi har läst på danska på årtionden.

Lilian Munk Rösing, Asger Schnack