Eiríkur Örn Norðdahl
Eiríkur Örn Norðdahls roman utforskar djärvt tillvarons väsen och yttersta grunder.
Handlingen i Náttúrulögmálin (”Naturlagarna”; inte översatt till svenska) utspelar sig på orten Ísafjörður – Isafjord – år 1925, persongalleriet är stort, och vi får läsa om hur skarpa motsättningar uppstår mellan ortsborna och prästerskapet, mellan folktro och gudstro, mellan tro i allmänhet och vetenskap, och mellan civilisation och naturens lagar. Fylleri och promiskuitet är regel snarare än undantag bland både lokalbefolkningen och det tillresta prästerskapet.
I bokens början strömmar rockklädda präster till orten från alla håll. Isafjord ska stå värd för Islands största kyrkomöte. Gudsmännen tar sig supar och lyfter på rockarna vid behov. Stadsborna har inga invändningar mot detta, utom när prästerna springer iväg med deras fruar. Prelaterna leds av H.H. Jón Hallvarðsson, Islands yngste och stiligaste biskop någonsin. Han är bildskön, stillsam, försupen och känslig. Biskopen har fått uppdraget att motbevisa innehållet i en folksaga, och därigenom stärka den kristna tron. Det hela slutar i förskräckelse. I detta förlopp uppenbarar Gud sig för invånarna och prästerna – tar sig kroppslig gestalt på bergssidan ovanför orten.
Så snart himmelrikets representant har börjat påverka handlingen infinner sig som på beställning hin håle och hans ”demoner”. Som väntat sker detta med stor slughet.
På grund av alla mirakel som börjar ske tillkallas snart en skara forskare för att bekämpa allmänhetens vanföreställningar. De mäter det ena och det andra och diskuterar mycket, till både prästernas och isfjordingarnas stora missnöje. Folktron kan inte samsas med den kristna tron, tron vill vara utan vetenskap, forskarna får ingen kontakt med vare sig isfjordingarna eller prästerna, men himmelens och helvetets representanter bildar emellanåt bra kontakter med vissa!
Biskopen lär känna butiksbiträdet Engilráð och de inleder ett kärleksförhållande trots den stora skillnaden i deras sociala ställning. Det blir till en kamp mellan trofasthet och promiskuitet, och klasskillnaderna har inget att sätta emot när kärlekens närhet, eller lusten, kräver sin rätt. Nya motsättningar uppstår hela tiden.
En gammal kvinna från samhällets lägsta skikt blir, efter Guds besök till orten, andlig ledare för en liten församling som kör runt henne i en skottkärra och söker hennes råd. Isafjords småväxte kyrkoherde, pastor Jónas ”mansdel”, tronar (trots sin ringa kroppsstorlek) över prästskaran. Naturlagarna segrar till slut.
Eiríkur Örn Norðdahl (f. 1978) hör till de mest produktiva och mångsidiga författarna inom modern isländsk litteratur. Han har kommit ut med ett antal diktsamlingar, publicerat avantgardistisk poesi, gjort gränsutforskande experiment med konkret lyrik, digital poesi och spoken-word happenings. Han har också publicerat romaner, varit en aktiv samhällsdebattör och författat essäer, krönikor och debattinlägg. Till hans kändaste verk hör romanen Illska (Ondska, Rámus, 2014, övers. Anna Gunnarsdotter Grönberg), som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2014.