Gabriella Sköldenberg

Angelica och Sandra är kusiner, födda på samma dag, men med ett års mellanrum. De har alltid hängt ihop och tillbringat somrarna tillsammans hos morfar. Sandra är inte bara äldst, hon är oregerlig, aggressiv och den som alltid ska bestämma. Angelica är eftergiven, lugn och gör det hon blir ombedd att göra. Åtminstone har det varit så hittills. Den här sommaren, den trettonde sommaren, är något annorlunda. När de möts igen hos morfar är Sandra förändrad. Hon är ordningsam och gör utan vidare allt som de vuxna ber henne om. Men under ytan bubblar något annat, och det som först framstår som harmlösa lekar utvecklas successivt till ett komplext psykologiskt spel med farliga förtecken.

Trettonde sommaren är frilansskribenten Gabriella Sköldenbergs skönlitterära debut. Romanen väver en komplex väv av mellanmänskliga relationer, allt från distanserat frånvarande föräldrar som implanterar destruktiva normer i sina barn, till maktspelet mellan ungdomarna. Det handlar om behovet att bli sedd, förstådd och accepterad; om utsatthet, sårbarhet och skörhet; om lojalitetens gränser. Det handlar om att styra en annan människa och om att låta sig styras, rakt fram mot katastrofen.

Med nerv och driv skriver Gabriella Sköldenberg fram en berättelse som griper tag i läsaren. Hon gör det med en poetisk precision i språket, nyansrika miljöbeskrivningar och ett fantasifullt bildspråk. Särskilt skildringen av interaktionen mellan de två kusinerna är värd att lyftas fram, men också hur skickligt hon planterar det som ska komma. Medan Sandra pendlar mellan provokation och likgiltighet, psykisk misshandel och kontaktsökande, kan vi som läsare inte annat än fortsätta vända blad och med samma skräckblandade förtjusning som Angelica bara låta det ske.