Guðmundur Andri Thorsson
Og svo tjöllum við okkur í rallið: bókin um Thor – en svår titel att översätta – handlar om Thor Vilhjálmsson, en av Islands mest prominenta och avantgardistiska författare på 1900-talet. Thor Vilhjálmsson (1925–2011) mottog Nordiska rådets litteraturpris 1988 för romanen Grámosinn glóir.
Men det här är inte om en biografi, utan en bok med tolkningar utifrån minnen och intryck. Guðmundur Andri hittar fotografier av sin far, brev och papper från hans arkiv, tittar runt i hans kontor fyllt med böcker och tidningar, och då uppstår olika associationer. Dels försöker han undgå glömskan, hålla fast vid de minnen som snart försvinner för honom, in i ljuset, som han själv uttrycker det.
Han berättar hur han som barn satt på axlarna till sin far, som var liksom en ”välvillig jätte” i pojkens tjänst. Men här vill författaren koppla tillbaka till saknaden, den stora kraftens försvinnande från hans liv. Samtidigt döljer han inte att Thor kunde vara svår och ställa stora krav på sin omgivning. Han var temperamentsfull, polemisk och snarstucken – hans verk, som var i stil med Europas modernistiska litteratur, mötte inte stor förståelse. Thor var en sann europé, som beundrade fransk och italiensk kultur, litteratur och film, en världsmedborgare i ett ganska snävsynt land.
Man kunde skriva en stor biografi om Thor och hans roll i kulturlivet, hans tro på kulturens värde, hans storslagenhet och pampighet, de pennfejder han deltog i, hans poetiska experiment – som inte alltid lyckades så bra. Men den här boken gör inte det. Og svo tjöllum við okkur í rallið är en personlig bok, uppriktig, som visar oss en allmänmänsklig saknad efter vårt ursprung, barndomen – i texten upplever vi vändpunkten där vi börjar inse att våra föräldrar är långt ifrån felfria. Guðmundur Andri har skrivit ett hängivet och kärleksfullt porträtt av fadern utan att beskydda honom på något särskilt sätt. Han berättar om hans fel; det har inte alltid varit lätt att vara son till en man som tog så stor plats.
Porträttet av författarens mor, Margrét Indriðadóttir, är oförglömligt. Hon var en av Islands ledande journalister och nyhetschef på Islands Radio, men hade också uppgiften att skapa författaren utrymme för att skriva, tillgodose hans behov, renskriva hans manuskript, sköta hushållet. Samtidigt med att vara en högt begåvad och heltidsarbetande kvinna skulle hon omhulda sin mans påstådda genialitet.
Guðmundur Andri Thorsson föddes 1957. Han är en av det isländska språkets suveräna stilister. Hans makt över språket saknar motstycke, få kan skriva en så harmonisk och elegant text som han. Själva prosan är som regel en fest, oavsett vilket ämne Guðmundur Andri skriver om. Hans stilistiska snille har aldrig kommit till bättre uttryck än i denna bok. Den är inte lång, men tät och innehållsrik.
Guðmundur Andri har publicerat sju romaner, men hans nyaste verk från 2016 är en samling haikudikter. Därutöver har Guðmundur Andri skrivit skarpa essäer om litteratur, redigerat litteraturtidskriften TMM, och inte minst är han känd för kolumner om aktuella samhällsfrågor, som han har skrivit i mer än 20 år. Som författare är han en aktiv samhällsdebattör och tvekar inte att ta ställning.